78 Men älska vi hvart sängens slag du slog Vi endast ana hvad du stum fördrog, Ty tålamodet var din ärelystnad. Och stannar vid din graf en sorgsen gäst, I saknad vid ditt rika minne fäst, Han vet ej hvad han skattar högst och bäst — Din fagra sångkonst och din ädla tystnad. Så sjunger och så lider endast den Som, hur han pröfves, är en man bland män Och kämpar ut, hur striden honom krosse, Som anar rosor hvar ett törne gror, Som ler mot dag, der han i midnatt bor, Och tror på ljus och kärlek, lik en mor Som tänder julgran åt sin blinda gosse. Edvard Bäckström.