261 en blick ut i den snötäckta Logården, i hvars gångar endast blåsten for fram, skyndade han åter upp i tafvelgalleriet, förbi den gamle hofintendenten och dennes vaktmästare, hvilkas röster nu smälte tillsamman i en ljuflig flöjtduett, rusade ut i slottsgångarne, ilade forskande åt alla sidor, men det flydda leendet var ingenstädes att finna. På aftonen samma dag satt Ragnar på Winters kafé vid Riddarhustorget. Han hade begärt ett glas punsch och ett Aftonblad. Det förra kom utan dröjsmål, det senare skulle läsas först af ett tjog företrädare. Samtalet mellan gästerna var temligen högljudt och ganska allmänt. »Hvad nytt från riksdagen?» sporde någon. »Naturligtvis ingenting», svarade en annan. »Det är alltid samma visa om husbehofsbränningens bibehållande och skjutsnings-besvärets aflyftande från det hårdt tryckta jordbruket.» »Men det säges, att man börjar tänka på jernvägar äfven i Sverige.» »Prat! Jernvägar komma aldrig till stånd i vårt land. Det är för bergigt och för fattigt.» »Går du på maskeraden annandag jul i Kirsteinska huset?» »Det kan du väl förstå.» Icke ett ord om konstföreningens inköp. »Hvilket eländigt slägte!» mumlade Ragnar. »Men i morgon skall hela staden tala om min tafla. Sedan skall jag måla en dylik, men leende som min sköna uppenbarelse i dag, och det arbetet skall göra mig ännu mer känd. Med de fem hundra banko, jag får i morgon, skall jag kunna lefva utan bekymmer, till dess den nya taflan är färdig.» Han sväfvade omkring i inbillningens verld, for med sin Psyche — hon från Norrbro och museum — till Italien, vandrade bland konstens mästerverk och skulle just slå sig ned i en lagerlund, då en röst under en stark gäspning yttrade: »Jag ser i Aftonbladet, att konstföreningen köpt taflor i dag.» »Ja så», sade sällskapet, smuttade på sina glas och började tala om Guerras konstberidarsällskap hvilket väntades till sommaren. Men Ragnar kunde ej längre styra sig. Han rusade upp från sin stol och ryckte Aftonbladet från en gammal herre som efter lång väntan ändtligen lyckats komma i besittning deraf och nu med många omständigheter gjorde sig i ordning att börja en grundlig genomläsning.