290 En glänsande stjerna ren flammar Deruppe i blånande loft. Det sprids mellan trädenas stammar En frisk, en berusande doft. Och blomman i aftonen sänker Sitt hufvud och vinkar åt mig. Då vet jag ej rätt hvad jag tänker, Jag tror, att jag tänker — pä dig. August F. Stjernstedt. Teaterbilder från fordom. III. Sofia Emilie Högqvist. Född i Stockholm 1812, död i Turin 1846. Emilie Högqvist var född inom samhällets visserligen lägre, dock ingalunda lägsta kretsar. Hon var (enligt F. A. Dahlgrens »Anteckningar») dotter af makarne Anders Högqvist och Anna Beata Hedvall, den förre hofmästare, den senare kammarjungfru i grefl. De Geerska huset. Denna tillfällighet synes hafva bordt välgörande inverka på barnets hemlif och uppfostran, men, af anledningar, dem vi ej bestämdt känna och således anse oss böra förbigå, blef det icke så. Hennes barndom vårdslösades alldeles, och hon uppväxte i och till lättfärdighet, hon, som, fostrad i ett annat medium, tvifvels-utan äfven till kärnan blifvit hvad hon nu egentligen blott till skalet blef: en prydnad för sitt kön. En framstående personlighet var hon i alla fall och måste blifva det med de gåfvor, inre och yttre, naturen förlänat henne; men hela hennes lif blef en roman, full af äfventyr, detta dock icke i Walter Scotts eller ens i Georges Sands, utan i Paul de Kocks eller Bret Hartes anda, — men såsom sådan var den bra anlagd och skickligt genomförd. På den bana hon en gång beträdt var svårt att vända om, — den medger, i strängaste mening taget, ingen återgång för en qvinna, — men äfven på förvillelsens väg kan hon visa verlden att det var förhållanden, icke lystnad eller kall beräkning, som vållat hennes ofärd; och det gjorde