295 fick hon flere anfall af gallstenskolik. Hon reste utomlands, såsom hon ofta gjorde under teaterferierne. Hon vågade sig 1846 ända ned till Italien. Der fick hon ett svårt anfall. De italienska lä-karne åderläto henne starkt, något hennes läkare här på det högsta ogillade och aldrig velat göra. Hon slocknade inom få dagar och hvilar på en kyrkogård i Turin, under ett monument, upprest genom hennes svenska vänners försorg och försedd med en enkel inskrift på svenska. Nils Arfwidsson. Gamla ungkarlar. (Motstycke till »Gamla flickor.») Pennritning. Om uttrycket »gamla flickor» innebär något motsägande, är detta i ännu högre mån fallet med uttrycket gamla ungkarlar. De konträrt motsatta bestämningarna gammal och ung tilläggas nämligen här ett och samma föremål, ehuru på något olika vis. Den senare har nämligen med begreppet karl ingått i en så nära förening, att ett rent af nytt begrepp: ungkarl, deraf uppkommit. En ungkarl är väl, kortast sagdt, en till myndig ålder kommen ogift man, som antingen ännu söker eller ock upphört med att söka efter den fyllnad, den hjelp, den lycka, som endast en maka kan bereda honom. Jag antager nämligen — i förbigående sagdt — att hvarje normalt konstruerad man någon gång i sitt lif måste varit inbegripen i ett dylikt sökande, ty, när sjelfve fader Adam kunde hafva tråkigt i ett paradis, innan han fick en hjelp, till hvilken han sig hålla kunde, vore det väl egenkärt af hans söner att tro sig på egen hand kunna finna lyckan i en syndig verld, der de tum för tum måste kämpa för tillvaron. Då det emellertid är ett faktum att ogifte myndige män ej finnas blott i de tjugo- och tretioåriges leder, utan att man har sjutio- och åttioårige sådane — ja, jag har till och med känt ett par ogifte nitioåringar — så är dermed tillvaron ådagalagd af ett slags ungkarlar, för hvilka epitetet gamle är på sin plats. Deremot torde det vara svårt att angifva någon bestämd ålder, vid hvilken manneh lemnar de yngre ungkarlarnes krets, för att