297 respektabla antal. Jag gör det också för deras, ja, jag nödgas vidgå det, för vår egen skull, ty min erfarenhet, ur hvilken jag strax skall hafva äran att meddela mi ne läsare åtskilliga exempel, har lärt mig att ungkarlslifvet är den jordmån, hvari sjelfviskheten allra bäst odlas, på samma gång det är en ytterst ofruktbar för utvecklandet af de frön till dygder, såsom tålamod, sjelfbeherskning och uppoffring, m. fl., hvilka möjligen äro nedlagda hos oss och under lyckligare förhållanden kunnat få en vacker växt. Slutligen må ock påpekas att ungkarlsståndet ofta har till följd laglösa förbindelser mellan man och qvinna, som, på samma gång de sällan befordra någondera kontrahentens lycka, äro i hög grad stridande mot samhällets sanna intresse. De gamle ungkarlarne träffas, såsom förut nämts, förnämligast inom de mera bildade klasserna, särskildt i städerna, der det sociala lifvet är mera sammansatt. På landsbygden, med dess enklare förhållanden, är äktenskapet till den grad regel, — och det ej blott inom den besutna bondeklassen, utan ock ibland de fattigare jordarbetarne, — att till och med tretioårige ungkarlar höra till undantagen. Der hör också jämnårigheten makarne emellan till det vanliga, och det är knapt sällsyntare att hustrun är ett eller par år äldre än mannen, än tvärtom. I äktenskap inom den indelta armén är åldersföreträdet på hustruns sida det normala, hvaremot en knekt, som är ungkarl längre än under rekryttiden, måste räknas såsom en stor abnormitet. För torpets skötsel under möten och kommenderingar gifter han sig gerna tidigt och väljer hälst en äldre, dugtig qvinna. Initiativet till sådana giftermål, der qvinnan är äldre, utgår ofta, kanske oftast — vare det sagdt utan någon indiskretion mot det täckare och blygare könet — från henne, och är det kanske denna omständighet, man har att tacka för ungkarlars sällsynthet på landet. Ekonomien spelar äfven härvid en vigtig rol, och äktenskapet är inom den lägsta klassen, liksom inom den högsta, oftast frukten af räsonnemang, ett förhållande, som dock högst sällan utöfvar något menligt inflytande på dess helgd. Äfven inom de högre klasserna på landet, större jordegare, prester samt civile och militäre tjenstemän, stöta verkligen gamla ungkarlar på rariteter. Särskildt påminner jag mig bland mina talrika bekantskaper inom det högyördiga ståndet icke hafva träffat på en enda ogift komminister och bland kyrkoherdar blott tvänne, hvilka båda voro gamla f. d. skolkarlar. De få individer på landsbygden, hvilka qvarstanna i ungkarlslifvet, tillhöra vanligen ettdera af två någorlunda allmänt förekommande slägten: stackare eller vagabonder. En och annan rikare utrustad