Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober - De dödes dag, af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och solens blick förgyller huld
Det lättupprörda dammet,
Hon strör, utjemnande, sitt guld
På simpel drägt och sammet.
Arbeterskan, som trycks af skuld
Och ser i qval på makens graf,
Och hon, som lyckan skatter gaf,
Hos sina döde nu de stå
Mest lika arma begge två.
Då hörs i poppelns blad en flägt,
Då tyckas röster sväfva:
»Haf mod, du hop i sorgedrägt,
Du får försagd ej bäfva!
Det gryr en dag för menskors slägt,
Då döden dör i alla land!
I mild förtoning syns dess rand,
Den kommer snart med Guds behag,
Den kommer huld, de dödes dag!»
»Den kommer snart i österns bryn
Vid sus af palmers grenar,
Då doftar allt, då strålar skyn,
Då undanvältas stenar,
Då stå de kära för er syn!
Ty ingen, ingen död ändå
På trogen kärleks kraft kan rå;
Så lyder evig godhets lag:
Han kommer skön, de dödes dag.»
»Det är om den, som jordens vår
Hvar Maj beständigt talar,
Och kornets frö, som odlarn sår
Hvar höst i sina dalar,
Och fjäriln, som ur puppan går,
Och själn, som aldrig blir förnöjd
Af någon enda jordisk fröjd,
De båda alla: hugnad tag!
Han kommer säll, de dödes dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
