356 vi nu fingo veta var ingen mer och ingen mindre än den för sina sköna stränder bekanta »Lax-sjön» eller »Laxen», efter hvilken vår lilla ångbåt hade sitt namn. Det var således här vi skulle få se det vackra Baldersnäs, om hvilket jag alltifrån min tidigaste barndom hört så mycket talas. Ju längre vi kommo ut på den förtjusande lilla sjön, dess mer stegrades vår beundran. Sjö och stränder voro belysta af en herrlig aftonsol, som tycktes ha sparat sina bästa strålar för detta sitt älsklingsställe. Ack, hur de lekte och glittrade på det spegelblanka vattnet, hur de med kärlekens hela slöseri strödde sitt guld öfver lunder, berg och ängar, hur de glömde sig qvar i de mest undangömda små bugter, liksom sökte de der frid efter allt det usla de under dagens lopp belyst på jorden, hur de i sin blixtrande lek förgyllde fönstren i de små rödmålade stugorna, liksom ville de antyda, att himmelens rikedom kan stråla in i den fattigaste koja och det fattigaste hjerta. Jag glömmer aldrig, så länge jag lefver, denna tafla af skönhet och frid. Snart fingo vi Baldersnäs’ herrgård i sigte; dess lummiga park och skogsmark hade vi redan länge haft till höger om oss. Jag vill ej beskrifva dessa stränder: jag har redan beskrifvit för mycket. Jag säger blott såsom jag sade vid Håfverud: Res! Res! När vi lagt till vid Baldersnäs’ brygga, som såg riktigt inbjudande ut i solskenet, var det åter vår vänlige och outtröttlige Brukspatron som föreslog ett ströftåg; men denna gång blef det ingen gåsmarsch af; ty dels skulle detta ha tagit sig illa ut i Baldersnäs’ park och kanske till och med af värdfolket uppfattats såsom något slags demonstration, dels var vägen tillräckligt bred att tillåta minst tio man beqvämt gå i bredd. Du har förmodligen hört så mycket om Baldersnäs förut, om dess vidsträckta, präktiga park, dess vackra och på sällsynta träd och växter rika trädgård, dess utmärkta drifhus, dess täcka, konstgjorda, holmar, dess grottor och tempel, dess förtjusande utsigter öfver Laxsjön från alla upphöjda punkter i parken, att jag ej behöfver orda vidare derom. Du torde äfven ha hört om den vänlighet, med hvilken det älskvärda värdfolket på Baldersnäs lemnat detta vackra ställe tillgängligt för främlingar. Också, sedan vi ströfvat omkring en stund i trädgården och parken, tågade vår friskara under brukspatronens befäl och efter ett kort aftal mellan honom och värdinnan in uti sjelfva boningshuset, upp for trapporna till andra våningen och ut på en balkong med herrlig utsigt och derpå ytterligare upp för tvenne trappor direkte genom tredje våningen och upp på vinden och in i ett vindsrum, det s. k. rökrummet, der denna hemgång eller »hus-syn» (hvad vi skola kalla den) ändtligen tycktes ha nått sitt mål och äfven fick