358 för att vid Billingsfors, der nattlogis för resande alltid finnes att tillgå, lemna båtan och på föreslaget sätt följande dagens eftermiddag med lands vägsskjuts fortsätta- resan till Strand och Fredriks-hald. Den lilla qvällsmåltiden på Laxens akterdäck var således på samma gång en afskedsmåltid — och när Laxen lagt till vid Billingsfors bruk var det med verklig saknad vi togo ett hjertligt farväl af vårt angenäma sällskap, af båten, af dess kapten och af »Dalslands kanal» och begåfvo oss med vårt pick och pack till vårt nattherberge. Innan vi gingo till hvila, skulle jag och min reskamrat (de andra voro kanske trötta efter resan) ännu en gång få göra en liten utflykt under brukspatronens ledning. Denna gången bar det af upp på ett högt och brant berg, kalladt »Kasberget», beläget ungefär en half fjerdingsväg bakom Billingsfors bruk. På afstånd sågo vi studenterna, som redan voro på spetsen före oss och viftade åt oss med sina hvita mössor. Uppmuntrade häraf, klättrade reskamraten och jag i vårt anletes svett uppför den brantaste sidan af berget, ofta användande händer och fotter på en gång, och utan handräckning från brukspatronen skulle vi säkert ha störtat utför ättestuporna mer än en gång, ofrivilligt följande våra stora förfäders exempel. Men också kröntes vårt djerfva klättrande med en herrlig segerpalm, ty skönheten af den utsigt vi sågo från toppen af detta berg öfver »Laxen» i hela dess utsträckning, kan ej med ord beskrifvas. Om jag förut talat i superlativus, skulle jag nu nödgas tala i »superlativissimus», och det är en grad som ej finnes i språket, och derför tiger jag, liksom (du må tro mig eller ej) jag gjorde en lång stund under betraktandet af utsigten. Man brukar säga: »Se Neapel och dö!» men jag vill säga något annat, jag vill säga, »Se Laxen och lef!» Ty i en sådan leende natur skulle man vilja, — ej dö, åtminstone ej tvärt såsom i Neapel, utan — någon tid lefva och glädjas åt lifvet, om det också blott skulle vara som en lax i det kristallklara vattnet. Afundsvärde supponerade lax! du, som möjligen sprattlar dagen i ända mellan Baldersnäs och Billingsfors, helsa, när du till din egen fägnad och uppbyggelse tittar opp vid vattenbrynet dessa oförgätligt sköna stränder ifrån mig! (Forts.) N. P. Ödman.