kommande», som möjligen skulle vilja göra en dylik färd: Första-dagen på e. m., strax efter table dTiöte (en väl uppfostrad portier tillråder aldrig en afresa före »table dTiöte»), afresa i förhyrd vagn via Svangstrandsvejen till gården Sundvolden nedanför Krogklevem Andra dagen bestigning af Krogkleven i soluppgången för att se-Ringerige vid våra fotter. Vidare i vagn till Hönefoss, derifrån jernväg till Randsfjorden, på ångbåt uppför hela denna fjord till Odnæs, hvarifrån karriol-skjuts tvärs öfver till Gjövik vid Mjösem Tredje dragen nedför Mjösen på ångbåt till Eidsvold och derifrån på. jernväg åter till Kristiania. På f. m. samma dag vi skulle börja vår större utflygt gjorde-vi, för att fördrifva tiden, en liten färd i vagn till Oscarshall. Här har man, såsom hvar och en vet, en särdeles pittoresk anblick af det med vackra villor och gröna trädgårdar omgifna Kristiania, som härifrån .sedt på en lugn och solig dag som denna, speglar sig i fjorden med den förlåtligaste behagsjuka och aftecknar sig med österländsk bjerthet mot de blåa bergen i bakgrunden. Jag vet ej annars, hur jag vid första anblicken kom att tänka på sagor ur »Tusen och en natt.» När vi kommo hem var kl. 2, och det var tid att gå till »table dTiöte.» Jag kan här ej låta bli att anmärka hvilken stor skillnad, det är mellan en »table d’höte» på ett hotell och en ångbåt. Det senare slaget, som är af en mycket småtreflig natur, har jag sökt beskrifva i ett föregående bref. Skillnaden mellan båda märkes redan i sjelfva sättet att gå till bords. Vid första mat-signal på en ångbåt rusar man i allmän kapplöpning under skratt och glam till salongen, man stöter nästan omkull hvarandra i den trånga trappan,, och nedkommen, rycker man till sig en ångbåtsstol, knuffar till sig en plats eller eröfrar genom ihärdigt »makande» ett stycke af soffan,, och allt detta under ett allmänt godt lynne och en oförstäld svensk aptit, hvilka ge åt det hela en fläkt af godmodighet, som ursäktar allt. Inom några ögonblick är hvarenda plats på detta sätt intagen med storm, och många passagerare få gå tillbaka och vänta på inträffande ledighet. På ett hotell återigen, jag menar ett stort och fint hotell, hör man med lugn klockan, man ger sig tid (det skadar ej att vara en liten smula förnäm, och sedan skrider man långsamt utför de breda trapporna, derunder ofta kännande efter, att halsduken är väl knuten och håret i ordning och för öfrigt kastande mönstrande, fjun-sökande blickar så väl på sin egen toalett som ock uppå andras. Hela trappan utföre uppbygges man tillika af frasandet från någon »magnifik» sidenklädning med släp, som man hör bakom sig eller fram