Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storpolitik - Västmaktspolitiken efter kriget, av Lennart Hirschfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storpolitik
nad konflikt. Till yttermera visso
förklarade president Truman i ett
budskap den 17/3 — samma dag
som Brysselpakten undertecknades
— att de fria staternas
beslutsamhet att försvara sig skulle motsva-,
ras av en liknande beslutsamhet
från amerikansk sida att hjälpa
dem att göra detta.
Ytterligare steg-i denna riktning
var. presidentens förslag om
införande av allmän värnplikt i Förenta
staterna och kongressens
principiella antagande av det europeiska
återhämtningsprogrammet, som växt
fram ur Marshallplanen, vid
månadsskiftet mars/april. Genom den vid
månadsskiftet maj/juni av Förenta
staternas senat antagna s. k.
Van-denbergresolutionen skisserades en
planritning till en militärpolitisk
Marshallplan.
Marshallplanens princip, att
Förenta staterna skulle lämna
ekonomisk hjälp till de europeiska stater,
som ville samverka, överfördes
genom Vandenbergresolutionen till det
militärpolitiska planet. Resolutionen
rekommenderade, att Förenta
staterna skulle ansluta sig till regionala
försvarspakter av Brysselpaktens
typ., De stater, som var beredda att
samverka för att försvara sin frihet
mot angrepp från alla håll och i
detta syfte samordna sina militära
styrkor och resurser, skulle kunna
påräkna väpnad hjälp från Förenta
staterna.
Den västeuropeiska
konsolideringspolitik, som ovan relaterats,
var delvis en förutsättning för
etablerandet av en samordnad
Tysk-landspolitik från västmakternas
sida. Det största hindret för en sådan
hade varit, att Frankrike av
säkerhetsskäl motsatt sig upprättandet av
en .västtysk stat och en kraftig
höjning av den västtyska
industriproduktionen.
Genom Brysselpakten och de
upprepade amerikanska förklaringarna
om hjälp till de samverkande
västeuropeiska staterna hade Frankrike
emellertid fått det minimum av
säkerhetsgarantier som krävdes, för
att de anglosaxiska staternas
Tysklandspolitik skulle kunna accepteras
av den franska opinionen.
Éfter långvariga förhandlingar
kunde Förenta staterna,
Storbritannien, Frankrike och
Beneluxstater-na vid månadsskiftet maj/juni fram-
De s. k. Bryssel-länderna
(markerade med svart)
lägga ett gemensamt program för
Västtysklands reorganisering;
huvudpunkterna i detta program var
inkallandet av en västtysk
konstituerande församling, genomförandet
av en valutareform för de tre
västtyska zonerna, och upprättandet av
en gemensam kontrollmyndighet
över Ruhrområdet.
Genomförandet av detta program
inleddes den 19/6, då
valutareformen proklamerades. Den 22/6
svarade ryssarna med att proklamera
en östmarkvaluta för hela östzonén
inklusive Berlin. Därmed framstod
såväl Västtyskland som Östtyskland
som än mer tydligt avgränsade
statsbildningar än tidigare, och den
västallierade enklaven i Berlin, som
redan tidigare varit utsatt för. rysk
nålstygnspolitik, blev nü föremål
för en formlig rysk blockad.
Under denna konflikt sprängdes
de sista resterna av den 1945
etablerade interallierade
kontrollapparaten i Berlin, symboliserat ay den
gemensamma
Berlinkommendantu-ren. Den ryska avstängningeii
besvarades från amerikansk och
brittisk sida med bestämda
förklaringar, att de västallierade positionerna
1 Berlin inte skulle uppges; den
dragkamp mellan öst och Väst, som
därmed inletts i den forna tyska
rikshuvudstaden har ännu inte nått
sitt slut.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
