Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storpolitik - De norra polartrakterna (Arktis), av Gösta H. Liljequist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storpolitik
De norra polartrakterna (Arhtis)
Arktis ellef nordpolartrakterna är en sammanfattande benämning
på de land och hav, som ligger omkring nordpålen. Själva polen är
belägen i ett ständigt isuppfyllt hav, den över 5.000 m djupa
Polar-bassängen, vilken omges av en krans av landområden och ögrupper,.
såsom de amerikanska och eurasiatiska kontinenternas yttersta
utlöpare mot norr, den Kanadensiska arkipelagen, Grönland,
Spetsbergen, Novaja Zemlja och Frans Josefs land.
Naturbeskrivning
Havsströmmarna: Utanför norska
kusten går den varma Atlantiska
strömmen (Golfströmmen) norrut
för att vid Nordkap dela sig i två
grenar, av vilka den ena når de
västra och norra delarna av
Spetsbergen och den andra Nova ja
Zemlja. Särskilt Spetsbergen har
därför lindriga isförhållanden, om
hänsyn tas till dess nordliga läge.
Utanför Ostgrönland för däremot den
Ostgrönländska strömmen
Polar-bassängens kalla vatten och
ismassor, söderut och utanför Labradors
kust transporterar en annan kall
havsström, Labradorströmmen,
arktisk packis samt isberg ända ned till
eller söder om Newfoundland, dvs.
till en breddgrad, som motsvarar
södra Frankrike och norra Spanien.
Det råder alltså en fundamental
•skillnad mellan de arktiska haven
på den amerikanska och europeis-
Polarlandskap
ka sidan av Atlanten; Spetsbergen ’
kan t. ex. trots sitt nordliga läge
alltid uppnås med fartyg frånsett
tiden mellan december och april,
medan Ostgrönland under svåra
isår kan vara praktiskt taget helt
blockerat.
Växt- och djurlivet: De arktiska
trakterna är inte ödemarker i
egentlig mening utan hyser en på flera
ställen rik vegetation med bl. a. olika
gräsarter och blommor, vilken
förmår livnära hjordar av renar och
myskoxar. De arktiska haven är
dessutom mycket rika på små
organismer, s. k. plankton, på vilka
högre djurarter livnär sig. På detta
sätt finns här möjligheter för en
rik förekomst av djur, vilka hämtar
sin näring antingen direkt eller
indirekt ur havet, såsom sälar,
yal-rossar, isbjörnar och sjöfåglar m. m.
Val förekom en gång rikligt i de
norra polarhaven men är numera
genom skoningslös jakt praktiskt
taget utrotad.
Glaciärerna: Polartrakternas
ökenområden kan man lämpligen kalla
de inlandsisar, vilka förekommer
inom vissa områden, , t. ex.
Grönlands inre samt delar av
Spetsbergen och Novaja Zemlja, vilka är
särskilt gynnsamma för deras
bildning. De uppkommer genom att den
snö, som fallit under den kalla [-årstider},-] {+års-
tider},+} ej senare förmått smälta
under sommaren utan hopas lager efter
lager, tills den småningom övergår
i ren is. Denna is utbreder sig
sedan över närliggande områden och
flyter som en plastisk massa genom
dalgångarna i form av glaciärer.
Dessa glaciärer gör alltså tjänst
sohi ett slags floder, vilka
transporterar bort inlandsisens överskott av
is. Där glaciärerna ändar i havet ’
bräcks (kalvas) stora delar av isen
bort: isberg bildas. Inom andra om-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
