Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storpolitik - De norra polartrakterna (Arktis), av Gösta H. Liljequist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frants càende svenska polar for skare. Fr. v. Otto Torell (1828—1900), geolog
o. zoolog, utforskade/Spetsbergen o. Grönland; A. E. Nordenskiöld
(1832-r-1901), vår störste polarf or skare, mångsidig vetenskapsman, ledde
»Vega-expeditionen» 1878—79; A. G. Nathorst (1850—1921), paleobotanist, grön->
landsforskare; Hans W:son Ahlmann (f. 1889), gèograf o. glaciölog, ledde
1931 stor expedition till Nordostlandet
råden bildas därjämte mera lokala
glaciärer, vilka ej står i förbindelse
med någon inlandsis.
över en större inlandsis avkyls
de lägre luftskikten kraftigt, och
t. ex. över Grönlands inlandsis
torde sannolikt vintertid de lägsta
temperaturerna på norra halvklotet
vara att finna. Observationer har här
endast utförts under ett år. Man
observerade då visserligen endast
—65° C, men detta var under ètt
ovanligt milt år. De hittills lägsta
observerade temperaturerna har
man eljest funnit i nordöstra
Sibirien, där under —70° C noterats.
Klimatet: Den gynnsammaste
ti-tidèn för resor till lands eller i
luften är våren. Ljuset har då
återkommit, och vädret är ofta vackert
och föret gott. Under sommaren
inträffar snösmältningen och över
det kalla havet eller över packisen
förekommer då oftast låga moln, dis
eller tjocka. Vädret i det Inre av
fjordarna eller inne över land kan
emellertid även då vara vackert.
Klimatet i de arktiska trakterna
har under 1900-talet gått mot en
förbättring: glaciärerna har avtagit
i mäktighet, likaså har den
arktiska packisen flerstädes dragit sig
tillbaka. Vid tiden för Grönlands
kolonisation av nordbor omkring
år 1000 var klimatet betydligt
mildare än nu, och utanför Ostgrönland
fanns då praktiskt taget ingen is.
Därefter inleddes en kraftig
klimatförsämring, vilken nådde sin
kulmen under tiden 1500-—1900.
Arktis rymmer inom vissa
områden naturtillgångar i form av
värdefulla mineral, vilka på en del håll
utnyttjats, t. ex. på Spetsbergen.
De norra polartrakternas
naturfolk utgörs i Nordamerika och på
Grönland av eskimåer, vilka främst
livnär sig genom jakt på säl. På
Sibiriens -tundror strövar samojeder,
tjuktjer m. fi. folkslag med sina
renar.
Upptäcktshistoria
Egentliga upptäcktsresor i de
arktiska haven började företagas först
under 1500-talet. Det gällde då för
engelsmännen och holländarna att
finna en väg till den rika östern
utan att behöva använda
färdlederna söder om Afrika och Sydamerika,
vilka behärskades av spanjorer och
portugiser. Man tvingades
följaktligen att söka eventuella passager i
nordost och nordväst. Dessa två
stora geografiska problem,
nordostpassagen och nordvästpassagen, stod
sedan i förgrunden vid de flesta
stprre arktiska expeditioners
planläggning. Under 1800-talet tillkom
så ännu ett huvudmål: nordpolen.
Men det var först under senare
hälften av 1800-talet som en mera
vetenskaplig polarforskning
påbörjades, dvs. en polarforskning som
inte enbart avsåg upptäckten av
nya landområden utan främst tog
sikte på att utforska
naturförhållandena. 1882—83 och 1932—33
anordnades s. k. polarår, då genom
Storpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
