Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROMP OCH KRANS. 79
lös. Det var ända, som om han hade förstått
deras mening.
När de kommo fram, så fäste Johanna
Petternilla repet om en bra gren uppe i en
björk där och så trädde de hufvudet på hunden i
snaran och drogo till, och Tjohäj släppte honom.
Men de tyckte, det var så hemskt, bägge tvä,
så de vände genast ryggen till och skyndte sig
hem. De orkte rent inte se på, hur han rycktes
med döden. Johanna Petternilla kände sig ända
mörkrädd midt på ljuse dan.
Så var det la slut med gamle Krans då,
mente de. Och Johanna Petternilla hade på
kitteln och gaf Tjohäj en regal gök — det skulle
vara så godt som liköl.
Så fram på eftermiddan kom jag hem, och
då talte, förstår sig, Johanna Petternilla om
detta härna, hur hon hade ställt till det med
Krans. Jag tyckte allt, det var ledt, att han
skulle behöfva bli hängder, den gamle hederlige
Kransen, och jag ankade på, att jag inte kunde
gett en ett ärligt skott, för det hade han då
förtjänt och inte att bli hängd som en annan
missdådare. Men nu var det gjordt, och gjord
gärning har ingen vändning. Och bra’ var det,
att det var slut med detta leda bekymret och
pratet i huset.
Men jäden i det! — När jag kommer och
skall gå ut — jag tänkte ändå att gå upp i
björkedungen och ta hem repet och gräfva ner
aset — så Iag Krans i förstun. Och han kröp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
