Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 TROMP OCH KRANS. I
genast imot mig och gnäll och. viskade med den
stora långa rumpån. Jag höll ända på att sätta
mig i häpenheten. Spökade hunden, eller hvad I
jäden var dettal? — Nej bevars, det var alltj
den gamle Kransen och rent inte något spöke.
Han slickade mig på näfven, uslingen. De hade,
förstår sig, slagit så dåliga knutar på repet, sai
hunden hade ryckt sig lös. Och så klok värj
han, oleken, så han hade hållit sig ifrån husen,
tills han kunde förstå, att jag var kommen hem,)
Jag ryckte upp stugedörren:
»Kom ut, Johanna Petternilla, så skall du
få se på nånting!» ropte jag in i stugan. I
Johanna Petternilla tog ett par steg
tillbaka och blef hvit i synen som en lärftsduk,
när hon fick se Krans lifslef vande där i förstun.
»Jaja,» sa jag, »så är det! Hvad kvinfolk
och stollar göra, det blir då aldrig nån rellion j
med,» sa jag. »Nu skall jag själf ta hand om
en — men hängd skall han slippa att bli mer.»
Så tog jag och laddade min bössa. Jagi
hade ett sådant där gammalt stort kronegevärj
på den tiden, som det gick en hel näfve med
krut och hagel i. Men så vill jag också lofva
med, att där skottet tog, där tog det till gagns.
Det laddade jag. — Men när jag så kom ut i
förstun och skulle ta hunden med mig, så glodde j
han så stort på mig med sitt ena öga — han
riktigt ville säga; »Tänker du nu med göra mig
illa?» För han såg godt på mig, att det inte j
var frågen om att ge sig ut på jagt. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
