Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TROMP OCH KRANS. 81
viskade han imot mig med den stora långa
rumpan. Och gu — om jag var kropp till att
göra, hvad jag tänkte, nu häller, utan jag gick
in och hängde upp bössan igen för fämtiälfte
g&ngen.
1 Men så tänkte iaéf, det får ändå bli ett slut
på detta härna, för eljes grinar käringen mig
midt* i ansigtet och sticker mig i näsan med,
att jag inte är så pass karl som hon en gång,
för se, hon hade la ändå bjudt till att göra
slut på kräket, fast det inte gick. — Då så
hitte jag på det. ’ Han skall ha sig en god
måltid, innan hän skiljs ifrån detta värdsliga,
tänkte jag, och i den så ger jag honom litet
hvitt. När så det börjar att göra värkan, då
fredar jag ju bara mitt samvete, om jag ger
honom ett skott och gör slut på plågorna, för
han dör ju i alla fulla fall. — Ja, då visste
jag, att gröt och mjölk var det bästa, han fick,
för han hade dåliga tänder med på gamla dar.
Och så gick jag ut i köket till Johanna
Petternilla och hade hanne till att sätta på grytan
och feoka litet god gröt, som hon med gjorde.
Så tog jag fram litet hvitt, som jag hade inne
|| klockefodralet, för att inte ungarna skulle
kunna hitta’t, och gnodde sönder en bit så pass
som en ärta på fyrstenen. Och när då Johanna
Petternilla hade gröten färdig och vi hade svalat
|’Ga duktig klick, så blandte jag i flugekrutet
slog mjölk på och gick sen ut och satte
I för Krans. Och han, kräket, viskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
