- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
66

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lord Aberville’s systerdotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66
Äfven nu blef del Holmes, som förde ordet.
— Det är naturligtvis miss Lauter, med hvilken
jag har äran tala — sade han artigt bugande.
— Jag är miss Lauter. Hvad önskar ni af mig,
mr . . . men jag vet ju ej ert namn.
— Jag ber tusen gånger om ursäkt, att jag för-
summat presentera mig. Jag är Sherlock Holmes.
Än en gång visade detta namn sin magiska kraft.
Miss Lauter spratt till, hennes gestalt genomfors af
en hastig darrning och ansiktet öfverdrogs af en
blygrå blekhet. Men med en lika snabb som kraf-
tig viljeansträngning bemästrade hon sin rörelse
och frågade lugnt.
— Och hvad söker mr Sherlock Holmes här?
— Jag söker lady Stanterberry.
— Ni kan ej träffa henne. Hon är för sjuk att
mottaga, någon.
— Ah, miss Lauter, ni har nog godheten säga
henne, att jag måste träffa henne, och jag är viss,
att hon ej nekar mig nöjet att se henne.
Amy stod ett ögonblick i villrådig öfverläggning
med sig själf, så sade hon sakta: “Jag skall göra,
som ni önskar. Var god och vänta härute några
ögonblick.“
Hon gick in i det inre rummet. Med fingrarna
trummande en marsch mot byxbenet begynte Hol-
mes spatsera af och an utan att taga minsta notis
om sina följeslagare, hvilka stodo där i obehaglig
ovisshet, om livad som verkligen försiggick inför
deras ögon. Äfven Marta hade smugit sig upp och
stod i salsdörren obeslutsam, huruvida hon skulle
våga sig in eller icke.
Efter att några minuter ha fullföljt sin tysta
vandring, stannade Holmes plötsligt och sade:
Mina herrar! Jag är viss, att mylady nu är
färdig att mottaga oss. Följen mig! — Han lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free