Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
— Nej, svarade Holmes med öfvertygelsens hela
energi — nej, det tror jag icke, kära miss. Jag
tror, att hvarje lefvande varelse, djuret såväl som
människan, kanske till och med blomman, skyg-
gar tillbaka för hvad vi kalla döden, d. v. s. vår
timliga forms förgängelse. Det är nedlagdt i vår
natur att göra så, och hvad Skaparen nedlagt däri,
kan ej vara synd.
— Kanske har ni rätt. På detta hade jag icke
tänkt. Jag tackar er, doktor, för edra ord. Må-
hända — tilläde hon dröjande, i det hon tankfull
blickade ut i rymden såsom såge hon in i ett oänd-
ligt fjärran — måhända är hvad som griper mig
så djupt mindre fruktan för döden än kärlek till
lifvet. Kan ni tro det: så sjuk och eländig jag är,
så ville jag ändå gärna lefva.
— Det får ni nog också. Ni är ung och ung-
domen besitter stark lifskraft.
— Ack, sade den unga flickan med en djup
suck, — den som kunde återvinna, om också endast
för ett par år, den hälsa och lifskraft, som jag
kände i de lyckliga dagar Hartvig och jag lekte
tillsammans i min morbrors hus! Ni kan aldrig
ana, huru snäll och omtänksam Hartvig var.
— Jag känner mr Willonby; han är en ädel
man.
Den sjukas ögon erhöllo för ett ögonblick klar-
het och lif.
— Ja är han ej så? frågade hon glad.
— Er sjukdom är ovanlig, miss. Hur länge har
ni haft den?
— Ett år vid pass. Kanhända längre. Kan-
hända började strax efter pappas död de första
symptomerna, ehuru de voro lindriga.
— Har man sagt er orsaken? Hvad tror ni därom?
— Orsaken vet ingen. Måhända ligger den i de
själsskakningar, som jag erfor vid min fars frånfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
