Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfjur. Brinnande riidt, det renaste hlå. grönt
och gult omvexla. Man sviifvar nfver
hinder af sjöväxter, hvilka genom sitt färgspel
fiigna ögtit ocli vaggas mildt af vågorna
fram och äter. Det händer då, att resande,
bedragna af vattnets underbara
genomskinlighet, utsträcka handen efter en metlusa.
som tyckes simma några tum under
vattenytan. Men då skrattar roddaren, fattar en
lång stång med ett vidfästadt nät och
sänker det tiil de resandes förvåning djupt, ned
i vattnet, tills det når föremålet, hvilket de
nyss tänkt gripa med handen.
GAMLA MAJAS JULAFTON
j||amla Maja satt i sitt lilla stuga och
spann. Det var en kall, men vacker
UQfr vinterdag. Solen sken gladt in
genom den lilla spruckna fönsterrutan,
domlter-rante q vittrade derutunför i römihärsträdet,
och skogen stod livit i sin vackra snöskrud.
I stugan var varmt ocli godt. Gtuumau
sjöng sin morgonpsalm, och don svarta
missan låg I’å spiselkanten, blinkande sömnigt
mot solen nietl sinn gula ögon.
Så öppnades dörren, och en duktig
riicl-kindad gosse om tio år steg in.
— God dag, hvelti är du? — sade
gumman.
- Jag är ju Janne, — svarade gossen
ocli log.
Maja satte glasögonen på näsan.
- Minsann, ja. Nå, nu börjar jag blifva
så gammal, att jag inte känner mina egna
barnbarn. Stig fram gossen min, ocli helsa
på din mormor.
Janne stampade snön af stöflarne och gick
sedan fram föi: att borlta.
- Sätt dig mi der på pallen, så skall du
få dig en god kopp kalle, efter pannan
ännu är varm. Huru må far och mor?
— Tackar som frågar. Nog må de bra.
— Och livad är ditt ärende?
— Jag skulle hedja mormor fira julafton
hos oss, — svarade Janne. — Far fick köpa
en så nätt. gris i våras. Nu har lian hlifvit
ett stort svin, ocli vi fä finsk till jul.
— Såå? Ja, jag skall komma.
När Janne druckit kaffe ocli ätit en
smörgås dertill, klappat missan ocli pratat en
stund mnd mormor, gick lian hem igen.
Julaftonsdageii packade mormor ihop ett
litet knyte med julklappar åt barn och
barnbarn. Der ftinnös ett par röda strumpor åt
lill-Maja, ett västtyg åt Janne och en knippe
ullgarn iit barnens mor. Så tog gumman
sin varma stoppade tröja, sin hilsta ylleduk
och sina goda uljvnntur ocli vandrade bort
till skomakarens, der hon skulle fira sin
julafton.
Maja hade åtta verst alt gå ocli hennes
hen voro gamla. Det blef skumt på
eftermiddagen, innan hon kom fram. Der lyste
redan ett vänligt ljus mellan träden, det var
från skomakarnes lilla stuga, och nu var
det ha ra ett litet stycke att gå.
Då stannade Maja plötsligt.
Hvad var det för ett besynnerligt ljud?
En fågel — en anka, som skrek.
- Ivan skomakarens anka ha smugit sig ut
ur fähuset ? — tänkte gumman ocli lyssnade.
Ankan skrek åter.
— Men hon är jn här nära ... i
skogen. Stackars djur! Hon har krupit ur
fäliuset och förvillat sig. Visst måste jag
föra hem henne.
Gumman vek af Irån ■ vägen och klef [-modigt,-] {+mo-
digt,+} fram i den djupa snön. Nu såg hon
tydligt ankan.
— Stackars tippa, hvad gör du der?
Ankan skrek åter jcinuierligt och nu räckte
gumman ut handen för att taga henne, men
i detsamma plumsade hon sjelf ned i en
djup grop.
Stackars Maja hlef mycket häpen, men
ännu häpnare blef hon, då hon såg ett par
glödande ögon i mörkret, lielt nära sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
