Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nätet i sjön och fick en girs, kan man få läsa,
att gossen lade ut nätet i sjön ock fick en
gris. Huru den grisen begifvit sig ut i sjön,
är svårt att begripa. Och det kan väl hända
värre än så. Det kan hända, att hela ord,
rader och meningar bortlemnas eller
omkastas, så att man i berättelsen om ett
bröllopp kan få läsa om en begrafning eller
midt uti ett vackert tal finner annonsen om
en pomada, som är ofantligt nyttig för
hårväxten.
Sländau kom att tänka på tryckfel för
att hon redan hunnit råka ut för några
sådana besvärliga påhäng. I profnummerns
lilla träsnitt till konsten med stickorna är
den sneda stickan oriktigt lagd, så att väl
mången funnit den gåtan rent af obegriplig.
I N:o 1, Nyårshelsningen, fjerde och femte
raderna från slutet önskar Sländan „att
kunna hålla något när hvad hon er vågat
lofva“, men det var, kantänka, icke vackert
nog, utan det förbättrades i trycket till
„hon har er vågat lofva“, hvilket Sländan
tycker vara en dumhet, emedan det icke är
någon mening alls.
Så står der i samma nummer, sjette
sidan, att „gården blef förvandlad till ett
gästhifveri.“ Det måtte ha varit en skön
gård, der gästerna skulle hifvas ut! Och så
färdades der „många gästar;“ Det skulle väl
vara rim på hästar. Käre läsare, räkna nu
ej så noga med alla små misstag; det är
icke så illa ment!
Nalles historia.
(Sann berättelse.)
Nalle var en liten blåögd, lurfvig oeh
trumpen krabat, då han först hemtades
från skogen. Prostgårdens
torpare hade skjutit pappa och mamma Björn,
men tyckte synd om lilla Nalle, hvarför de
hemtade honom till prestgården. Der blef
en fröjd. Flickorna lullade honom i sömn
i sina förkläden, gossarnc hyggde ined stor
ifver en liten koja för lians räknhig. Men
Nalle visade redan i vaggan, att lian inte
för ro skull ämnade hlifva hjörn. Då
barnen varsamt nedsatte honom i hans nya
lm-stad, trampade Nalle den sirlige portstugan
som ett äggskal under sina kraftiga tassar,
lufsade tillbaka till en af flickorna och
be-gyntc brummande klättra upp i hennes knä.
lian tänkte helt visst: — eu pcrtstuga för
eu björn! Har mau hört maken!
Pappa tröstade barnen med förklaringen,
att (len nya buren, som drängiune hyggde
åt Nalle, snart skulle hlifva färdig. Pappa
hade ueuiligeu tillåtit baruen att behålla
den ludne vännen, med det vilkor, att de
aldrig utan tillåtelse skulle lössliippa honom.
I den nya, lämpligare bostaden växte och
frodades nu den lilla björnungen, llun sof,
åt och lekte, alldeles som de små
mennisko-htiruen. Ilvarje morgon och qväll fick lmn
hafremjöl och mjölk; då det. ibland
vankades kött eller fisk. slickade han sig belåten
om munnen. Från att vara som eu
hundvalp, blef han småningom som en stor hund,
derefter som en kalf. lians ögon voro ieke
längre hlå, utan svarta, och hans bruna pels
blef yfvigarc och mera raggig. Htui var
vänlig och godmodig till lynnet, och tyckte
mycket om baruen. Då han blef lössliippt,
gjorde han så lustiga kriimpsprång, att alla,
både stora och små, måste skratta åt
Immun. ()m somiuarqvällarne, dä barnen gingo
på styltor, brukade Nalle få vara med om
roligheten. Han lunkade då omkring, bet
i styltoriia och hade lika roligt som barnen.
Men om trädgårdsporten var öppen, kunde
man vara viss om att Nalle smög sig i
trädgården oeli gjorde sig ett godt mål af
äpplen och körshär, ty lian var en stor
läcker-mun.
Eli gäng tömde han en kruka sinip, som
stod i skaftcrifönstret, och då vankades smäll.
En anuaii gång hade köksan ställt ett fat
uied bakelser, nyss tagna nr ugnen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
