Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andtligen, den *28 Januari 1885, visade
sig två engelska båtar, utsiinda af lord
Wol-seleys auryckande hjelptrupper, utanför
Khar-t,um. De niottngos af en vild eld från
kanoner och handgevär. Khartum badade i
hlod, det, var eröfradt. af fienden. Eu
förrädare hade deu 26 Januari i daggryningen
öppnat en port för Mahdins lurande skaror;
alla Gordons trogne hade, jerate den
olyckliga stadens invånare, tnän, qvinnor och barn,
hlifvit nedhuggne, och Gordon sjelf hade
delat deras ötlc Man vet ännu ej med
visshet huru han fallit, blott att lian fallit med
odödlig ära. Det finns föga hopp, att lian,
som några tro, hlifvit mahdins fånge eller
slagit, sig igenom på vägen åt Abyssinien.
England ville nu gifva måuga millioner i
guld för att återköpa en enda af de
månader det försummat för Gordons räddning.
Han sjelf har icke. aktat sitt lif viirdt en
penni. Han var beredd att tjena
mensklig-lieten så länge Gud fann det nyttigt för sitt
rike på jorden, men hans tjenst var tung,
lian längtade efter sin frigörelse. Törhända
skall just genom lians fnfl en bred väg för
kristendom ocli civilisation öppnas till deL
inre af Afrika.
livad är den storhet, som gäller för
människor? Det. är att kunna försaka sig sjelf
för ett ädelt mål. Jlvad är den storhet,
som gäller för Gud? Del. är Kristi
rättfärdighet: det är att kunna höja sin vilja
under Guds vilja och gifva åt llonom sin åra.
Charles (lordon förenade båda dessa
storheters mått. Han hade haft lyckan att.
uppfostras af en gudfruktig moder, och lmu
frulc-tade ingen fara, derför att han fruktade Gud.
Märk detta, yngling, du som drömmer om
hjeltars rykte! Det finns intet, sant. inod och
ingen saim ära utan en sann gudsfruktan.
Likna deri Charles t lordon, ocli du skall hlifva,
om icke hans ryktes, så dock hans inre ocli
mcnskliga storhets vederlike! Z. T.
Om vi aldrig skulle glömma.
lliirn skulle verlden se ut, om vi aldrig
skulle glömma någonting? Om vi kunde
komma ihåg allt hvad vi lärt, sedan vår
moder för första gången uppmanade oss att, säga
„t.ack“. Om alla de lexor vi läst, förblifvit
sittande i vårt. liufvud sedan de engång
kommit in deri. Då skulle det ej behöfvas
repetitioner i skolan. Om vi aldrig glömde
hvad vi lofvat andra eller föresatt oss sjelfva.
Om vi aldrig glömde de förmaningar ocli
varningar vi fått. Om allt livad vi sett, hört
och erfarit under hela vårt lif, stannade qvar
i vårt minne som bilderna i ett album.
Nu kunna vi väl ej minnas allt, men vi
skola försöka minnas så mycket som möjligt
af det goda vi erfarit: först Guds kärlek ocli
Guds bud, sedan den öraliet, omvårdnad och
möda våra föräldrar haft, för oss, dc
förmaningar till det goda de gifvit oss oeh den
vänlighet memiiskor bevisat oss.
Men det onda vi sett, hört ocli erfarit skola
vi glömma — såvida det icke varit oss till
straff eller varning.
J/ar/a.
-OCK_____
Min första vän.
(Frän danskan.i
JV^ina fattiga föräldrar voro skolliirarfolk
och bodde på landet.
Det, var sed på orten att skolläraren med
hela sin familj hlef bjuden till alla bröllop
ocli barnsöl i socken, ocli den dag jag
för-viirfvade mig min första vän, var det ett
stort bröllop, ett, riktigt „soppbröllop.“
Här måste jag förklara, att, på vanliga
bröllop bestods endast sötgröt ocli fisk, men
dä det skulle vara riktigt fint, vankades
dessutom färsk köttsoppa och pepparrotskött.
Mannen som gick omkring och bjöd gästerna
hade också bedt dem medtaga skedar.
Vi syskon hade aldrig haft andra kläder,
än dem vår goda moder sjelf spunnit ocli
sytt, men jag, äldste, sonen, hade nyligen fått
en gul öfvcrrock af pastorskan;_ den hade
hlifvit för liten åt hennes gosse. Öfver denna
rock var jag mycket stolt, ocli ehuru det var
varmt och vackert väder den dag vi skulle
till hröllopet, bad jag ändå min mor om lof
att få den på mig, för att få visa deu för
alla de freinraande barnen.
Vårt hus var heliiget, alldeles,nära kyrkan,
ocli medan jag nu gick af och an på gården,
väntande på att folket skulle komma ut ur
kyrkan, hörde jag min mor ropa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
