Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veljen, 0111 qvällen vid taptot, marschen
genom de lifiiga gatorna, hvilan bland
kamra-terne efter de tröttsamma öfningarna Allt
detta gjorde Jeau munter oeli frimodig, men
hans käraste stunder voro om qvällarue i
kastanjeallén vid floden, der han brukade
ölva sig att bläsa horn; han hade nemligen
hlifvit regementets trumpetare Der kunde
han sitta långa timmar. Genom de flikiga
kastanjeiöfven såg lian kyrktornen skymta
fram; stjernorna begynte glimma på
himiiic-len och aftonklockorna ringde, först sakta ocli
långsamt liksom cn vaggvisa, sedan
högtidligt ocli brusande. Sä blef allt tyst. Men
Jean satt qvar, blåste ljufva toner ocli tänkte
på sin mor ocli sitt hem.
Kriget 1870 utbröt. Det liade varit Jeans
käraste framtidsplan att eftor ett år, då lian
blefve fri från militiirtjcnsten egna sig helt
ocli hållet, åt musiken, ditåt han kände att
lians håg stod. Men han sad sjelf i
afskeds-stuudeu, förräu regementet tågade ut, till
sin mor, som kommit för att siiga honom
farviil: en rask gosse förlorar aldrig modet.
Deli det förunderliga inträffade, att af den
en gång så rädde lille Jean blef en tapper
soldat. O111 kamraterna förr älskat honom
för hans glada lynne ocli lians vackra
melodier, älskade de honom 1111 för hans
tapper-hel och mod. Han var alltid den främste i
striden och han blåste sitt hora så att det
klingade, midt i tumultet, bland kanonernas
förfärliga dån, goviirssalfvorua oeli de
kampandes rop. Han tröttnade aldrig att utan
uppehåll blåsa till storm ocli anfall.
Kamraterna begynte kalla honom »Seger-1, och
snart glömdes hans verkliga namn för det
nya och ärorika
Eu dag stod ett blodigt slag. Tyskar ocli
fransmän hade å båda sidor beslut it att
segra eller dö, och på båda sidor streds
dor-för på lif ocli död. Främst i ledet bland
fransmännen gick Jean. Kulor smattrade
som hagel omkring honom, men »Seger"
störtade fram, ständigt vidare, följd af
soldaterna. Krutröken och krigsbullret kunde
icke öfverrösta hans trumpet, som utsände
lifvande, uppmuntrande toner till de
kämpande.
Men då såg han icke längre franska
uniformer omkring sig. Framför ocli bakom
honom stod en mörk mur af fiender. Ilan
var fången.
När natten kom. var slaget slutadt.
»Seger" bortfördes jemte andra krigsfångar,
måste marschera ändlösa timmar i solbadd,
under hunger, matthet ocli törst, öfver fält ocli
åkrar, höjder och kullar. Ändtligen gjordes
halt i en skog och en stor eld upptändes.
»Seger" låg utmattad på marken ocli sof.
Han drömde om sin barndom. Solen sken
och fåglarne sjöngo. I fönstret derhennna
satt hans mor oeli spann. Sjelf kom han
in-springande på gården, en liten ljusbårig,
mild ocli glad gosse, och ropade: mamma,
jag försvarar mitt fosterland! — Men nu
rusade hunden på honom, han blef rädd och
språng. Då ropade modren: fy skäms, en
duktig gosse förlorar aldrig modet! — Hon
satte honom i sitt knä och kysste honom så
varmt, så innerligt . . .
Han vaknade. Han såg sig omkring och
erinrade sig att han endast hade drömt.
Han var icke längre en liten gosse, utan en
krigare, fången hos lienden. Skildtvakten
gick af ocli 1111 med tunga steg. Det begynte
dagas ocli »Seger" såg cn liten hop
soldater nere i dalen, ofvanom hvilken han och
fienden befnnno sig
En officer kom fram till honom ocli lät
lösa banden kring hans händer.
— Ser du soldaterne nere i dalen? —
sade han. — Jag vill, att de skola samlas.
Gif dem derför den rätta signalen.
— IIvad iir det för soldater? — frågade
»Seger."
— Det angår dig icke, — svarade
officeren barskt. — Blås!
»Seger" såg och såg på soldaterne i dalen,
lian såg att de voro fransmän, hans egna
landsmän, hvilka han med sin välkända
uniform, sina gamla kära toner skulle locka i
bakhåll.
— Blås! — ropade officeren, — eller
låter jag skjuta dig.
»Seger" såg att han stod ensam. De
tiendtliga soldaterne och deras anförare liade
dragit sig tillbaka för att icke synas. Han
hörde blott det torra knäppandet af lianarne
som spändes.
»Seger" satte hornet till munnen och
blåste. Tonerna stego klara ocli lockande i
luften och fransmännen rörde genast på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
