Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli hon förundrade sig deröfver, på samma
gång mau kunde spåra rörelse i hennes
anlete.
Slutligen steg lian upp för att gå. Han
sade henne att de ofta skulle gå ut
tillsammans i skogen och hon blef så glad
deröfver ty han var deu enda riktigt vänliga
men-niska Maja hade truffat. på. När de skildes,
tog flickan hans hand oeli neg så djupt, att.
knäna nästan nådde marken. Derefter sprang
hou hem ocli satte sig i farstugiivrän med
händerna för ansigtet. Hennes läppar
rördes oupphörligt ocli några mumlande, nästan
ohörbara ljud kommu öfver dem. bet var
lärarens ord som bon gång på gång
upprepade: „Gud håiler också af dig, Maja“.
,,Ncj, men livad i alla dagar går åt min
präktiga lto!u ropade „gamla farmor1* en dag
helt. bestört, när hon inträdde i ladugården
på morgonen. Der strnl Ringeblomma ocli
hängde liufvmlet. Hon snusade knappast, på
det första höet som gumman räckte henne.
Farmor sprang t ill granngården Der hörde
hon att flera kor i byn hade insjuknat, man
trodde att det var någon farsot, som
grasse-rade.
Stackars farmor hlef utom sig.
„Min rara, duktiga Ringeblomma, mitt
präktiga kräk“. suckade lfon för sig sjelf,
„det kau aldrig vara möjligt, att jag skall
mista henne, mitt allt i allo. Nej, kureras
skall hon, jag svarar för det. Får jag inte
ro hvarken dag eller natt, det. gör ingenting,
men frisk skall hon hli“.
Så lade gumman sin stora kittel på elden
oeh kokade medicin. Med den största
omsorg hade hon plockat helsosamma örter af
många slag, rensat oeh skurit dem, hackat,
oeh malat. Nu puttrade de helt t.retligt i
vattnet, som bon efter noggranna
uppmätningar med qvartersmått slagit i grytan.
Efter en tid skulle farmor ut för att se
hvilka verkningar metlicin gjort.
Stackars Ringeblomma! Hon såg så
medtagen ocb dålig ut, allraminst hade bon
hlifvit. bättre af gummans välmenta plåstringar.
„Nej, nu är det för galet,“, sade farmor
med gråten i halsen, ,.hvad skall jag nu
göra åt miusk att ?“
Ocb hou funderade oeh funderade, så att
hjeman höll på att sprängas nf de många
tankarne. Då öppnade Maja helt nöjd och
glad grinden oeli gick eller rättare sagdt sprang
fram till siu fostermor, llon hade just
kommit från sin lärare oeh hans lektioner i
naturens gröna rike. De hade redan hunnit
med bra inånga flera hokstäfver i den
alic-bokeii än de möjligen skulle gjort i den
sedvanliga med tuppen ocb riset, på första bladet.
„Farmor“, sade flickan belåten, med
skinande anlete, oeh strök sig till gumman,
„han är snäll, den der magistern11.
Farmor såg upp ocb stötte henne omihlt
ifrån sig.
„Kom inte. ocb stör mig. jag liar inte tid
ined dig ocli din magister. Ser du ej sjelf
hur’ det är fatt. Ringeblomma stackare
håller på att kola afu.
Maja stirrade örasom på kon ocb ömsom
på gumman.
„Är Ringeblomma sjuk?“
— .,Begriper du då inte det., (litt stull?
IIou har ju ingenting ätit sedan i går afton.
Ser du ieke huru hon hänger liufvmlet,? Det
iir allt bra skralt med kräket. Hoj oj, livad
skall jag taga mig till?-1
Då sken med ens en ljus tanke in i
farmors Iljerua ocli upplyste deu helt och
hållet med sin klarhet,
„Åh, nu liar jag detfv utbrast gumman
med en lättnadens pust ocb strök sig med
den knotiga luinde.n öfver pannan.
Derefter aflägsnade hop sig från
gärdes-gården vid fållan, mot hvilken Inm stått
lutad med båda annarnc, oeli gick skyndsamt
öfver den ojemna gräsmattan fram till
trappan. Så stiiltade bon iu genom dörren med
Maja som en skugga efter sig.
Nu vred hou om ’ den rosliga nyckeln i
kistlåset. Ivnarr, kuarr, locket sprang upp.
Det blef ett sökande ocb stökande i det
gamla förvariugsstället utan all ända.
Gummans skatt, den blanka messingsspegelu med
handtag nf skuret trä, kastades omihlt mot
låset ocb giclt i kras. Men icke var det tid
att tänka på sådant nu, här gälde ett
dyrbart lif.
Ändtligen! Farmor drog med glädje från
kistan cn stor grå yllevnnt ocb betraktade
den oroligt ett ögonblick. Del måste deu
vara. annars passade den icke. Ja, hel var
den också, och un var gumman belåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
