Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armarnc skola under rodden föras
parallell med lxvarandra och med kroppens sidor.
Vid årtagcts början skola de vara utsträckta
så mycket som möjligt, och annbågarne
böra vid deras slut vara tryckta till
sidorna ;
kroppen bör bilda omkring en half rät
vinkel metl roddbrädet vid ärtagets början,
ocli vid dess slut cn något mindre vinkel;
fatta icke hårdt, som 0111 det giilde lifvet,
0111 äran. Laga alltid att luft kommer
mellan denna och handen och fukta aldrig
händerna.
Allt detta, menar mången, är för mycket
godt att ihägkommas på cn gång. Men bä- j
sta sättet att draga nytta af våra enkla råd, 1
är att ihärdigt tillämpa ett råd i sender.
äråfrr–––
På vandring.
(Forts, frän N:o 14.)
Taek vare brådskan under det man
in-stufvade sig i ångbåten med pick och pack,
imdgingo brottslingarna i början all räfst.
Men när „Imatra“ väl hade viindt ryggen till
ångbåtsbryggan och styrt kosan utåt sjön,
haglade förebråelser ocli bannor öfver de
trolösa bedragerskorna.
— Hur kunde ni ? Hur vågade ni ? Tänk,
om ni hlifvit efter! Ha ni hittat pappas
bägare? det var bra obeskedligt gjordt af er
att rymma undati sä der.
— Ja, — sade Fanny modfäld, — vi
tyckte — — vi tänkte . . . och livad vore
eu resa utan äfventyr.
— Men alla måste fä vara med 0111
ilf-ventyren, det är just det, — ropade Lilli
ifrigt.
Generalen gaf öfversten och fältväbeln en
allvarlig skrapa ocli tillsade gemene man att
tiga. Munnarne tystnade också af sig sjelfya
då smörgåspaketen framtogos och alla
spisade tysta ocli belåtna sina präktiga
kniicke-brödssmörgåsar, hvilka mammas snälla
händer hade iorduiuggjort.
Bland andra passagerare på ångbåten
befann sig äfven eu gammal herre, som satt
med sin tidning på en beqväm plats i
aktersalongen. Bakom sina glasögon liade hau
lagt märke till flickornas oro ocli brådska,
deras halfhöga ifriga prat, förebråelser ocli
ursäkter, lian uppsnappade orden äfventyr,
rymning, hvad skall pappa silga, ocli ett ljus
uppgick för honom.
— Med de der flickorna står det aldrig
rätt till, — tänkte han, — de ha bestiimdt
rymt utau lof hemifrån.
Som lian var cu vänlig gammal herre ocli
morfar åt en mängd barnbarn, tänkte han
att lian ville hålla ett vaksamt öga på
flickorna och se hvad de egentligen ämnade
företaga sig. Han fortfor att sitta bakom
sin tidning, men gaf derunder akt på sina
sex grannar, livilkas munqvarnar åter voro
i full gång. Smörgåsarne hade strukit med
och dito dito hälften af karainellstruteu.
Ångbåten gick pustande öfver de blanka
fjärdarne, hvilka eudast lätt krusades af den
lättjefulla sommarvinden. Fiskmåsarne
skriade ibland på några stenar i vattenbrynet,
dunlika hvita molntappar seglade på
himmelen och milda varma flägtar kommo från
holmar och uddar, hvilka deu rastlösa
åug-båten lemuade bakom sig.
Generalen drog fram »Stora vida
verlden", Lisa, som gerna skulle varit en
bokmal, om hennes mamma ej satt p derför,
var fördjupad i Lukemisia lapsille.
Öfver-sten käbblade med gemene man.
Nu syntes Ilarakka, ett ställe der resande
till Imatra , plägade afstiga. Pii-ip! skrek
ångbåten hest. och lade till. Den gamle
herrn stoppade tidningen i fickan, tog sin
resväska och följde efter flickorna, hvilka
under prat och glam ordnade sina saker på
bryggan. Hau närmade sig dem och
frågade om han kunde hjelpa dem med något.
Hvart skulle de resa? Behöfde de häst? Han
skulle gerna stå till tjenst, om de behöfde
en liten handräckning.
— Vi tacka sä mycket, men vi komma
nog tillrätta, svarade Alma rodnande, inom
sig högeligen förnärmad öfver att hon såg
ut som om lion ej kuuuat taga sig fram pä
egen hand.
Deras nye vän skakade på hufvudet.
— Hvart skola ni resa?
— Till Imatra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
