Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin längtan djupt inom sig sjelf ocli var
flitig, hurtig och trogen i att tjena sitt hem.
Vi hade en tid en ung informator för
bröderne, som skulle förberedas till lycect i
Helsingfors. För honom läste också llauiia
och jng histuritt, geografi, aritmetik samt
skrefvo stilöfniugar. Religion liisto vi
finpappa och handarbete lärde oss mamma.
Det var allt som ansågs nödvändigt för en
Hicka att kunna. Bröderne voro, med
frtr-lof sagdt, riktiga latläsare ocli liade svårt
att lära. Men läsa skulle de, om det gick
eller icke, och studenter skulle de bli, om
de än kuggades tio gånger, sade pappa.
Magistern var olycklig, banusule oclt bad,
men fick dem knappt ur fläcken. Ilauua
dcreinot gick långt förbi dem i de ämnen
hon deltog i ocli förvånade magistern genom
sin snabba uppfatruing och sitt goda minne.
Hon liade bedt att i’å läsa också latin och
grekiska tillsammans med hrudcrna, men
det sade pappa nej till. Emellertid
öfverra-skade magistern henne engång med att 1m
skrifvit pä egen hand ett latinskt ämne, sä
felfritt, att han liatle nästan intet att
anmärka. Och detta blott af livad hon
snappat upp af gossarnes lexor ocli läst för sig
sjelf i största hemlighet.
Jag mins eu ijväll vid lampan i vår sal.
Föräldrarne talade om gossarnes skolgång.
Hanna och jag sutto lutade öfver något
planschverk, ty det var söndagsaftou.
— Ernst, — hörde vi mamma säga, —
hur vore det, om vi läte gossarne hli
dugliga haudtverkare i stället för att bekosta
en dyr skolgång, hvilken de hafva löga nytta
af?
— Omöjligt, kära mor, svarade pappa. —
Alla gossar behöfva kunskaper för att duga
till något här i verlden. Och 0111 de ej 1m
lust för läsningen nu, så kommer den 110g
med tiden. Hur var det du nyligen sade
till Ilanna: färdigheten kommer nog, blott
du lär dig att anse ditt arbete som en
jiligl. Så är det: gossarne skola lusa och
flickorna skola sy, då går det dem viil i
verldeu.
— Men om gåfvorua hlifvit utdelade
alldeles tvärtom ? — vågade mamma invända.
— Ilanna har godt hufvud och en
hriii-muide kunskapstörst, gossarne deremot
livar-ken håg eller fallenhet att läsa. Är det I
rätt att taga brödet af den hungriga ocli
nicka det åt de mätte.
— Dumheter! livad skall en Hicka med
kunskaper? Icke blir I1011 en skickligare
husmor fr r det.
Hanna liade lyssnat med stigande
spänning. och jag såg ett sviket hopp i hennes
ansigte vid puppas sista ord. Men hon
vågade icke eu invändning. Vi voro så strängt
hållna till barnslig vördnad ocli lydnad, att
det ej föll någon af oss in att söka nibba
ett af pappa fattadt beslut. Men den
qväl-len hörde jag Ilanna snyfta förtvitiadt i sin
bädd. Jag smög mig dit. slog arinarne
kring henne och frågade innerligt hvarför
hou gret.
— Ack, att jag ej är en gosse! Hvarför
skapades jag till eu Hicka? snyftade I1011.
— För eu gosse står hela verlden öppen,
men vi Hiekur, vi äro som tjiulrade höns
. . . . och hon försökte skäiuta. medan I1011
med all sin kraft tvang tårarne tillbaka.
Det är dumt att gråta, men ser du Lotti,
det är det ofvekligaste här i verlden att
vara född till Hicka 1 En vacker dag
rymmer jag till Amerika, klär mig till gosse,
blir gatsopare tills jag förtjeuat så mycket,
att jag kan köpa mig böcker och sedan . ..
sedan !...
Det var alls icke omöjligt, att hon skulle
vågat allt detta, ty hon var mycket modig
och beslutsain. Men då jag gråtande
hvi-skade: ocli vi då, Hunna! — hlef lmn
plötsligt tankfull, kysste mig och sade: del är
sannt, jag skulle icke kunna öfvergifva er.
Jag sade att Ilanna var modig och skulle
kunna berätta er många små drag, som man
knappt skulle tilltro cn Hicka. E11 händelse
måste jag dock omtala, den går aldrig ur
mitt minne.
När Hanna var 12 och jag 0 år, voro
vi barn engång lemnade ensamma hemma i
prostgården. Föräldrarna voro resta på
något besök, oeli allt tjenstefolket gick 0111
qviillen till ett dansgille */2 verst från oss.
Bröderna voro ännu hemma, men del var i
slutet af Augusli, och du skulle snart åter
resa in till Helsingfors, tjvälleu var mörk
oeli regnig, oeh vi kände oss litet kusliga i
var ensamhet. Sedan vi viil reglat alla
dörrar, lade vi oss, luste vår aftonbön ocli
skulle somna. Då hörde vi ett starkt httl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
