Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 NTA TROLLSLÄNDA!?. N".0 5
vagn och sà bortfördos de i nattens mörker
under en stark eskort till häst. När staden
Sofia följande morgon vaknade, förnam
befolkningen med förundran och häpnad, hvad
som hade timat. Då var’ det en
metropo-lit, som hörde till ryska partiet, han lät
tillställa ett Té deitm uti domkyrkan och
det sägs, att allt folk, som strömmade dit,
— det var klockan 6 på morgonen litet
efter dagningen — mottog vid ingången till
kyrkan hvar och en fyra rubel. Der
kommo dä några hundra personer, dels nyfikua,
dels ryssarnes anhängare och dessa begåfvo
sig efter gudstjensten till ryska konsulns
hostad, uppstämde hurrarop för kejsar
Alexander och skickade en deputation till ryska
konsuln för att få beskydd af kejsaren.
Genant tillsattes en regering med öfverste
Zan-koff i spetsen, som skulle styra Bulgarien
till dess en ny furste blifvit väld.
Emellertid fördes fursten och lians bror
genom natten på sidovägar norrut, och de,
som bortförde honom, voro så rädda att
det skulle blifva bekant hvem de förde i
vagnen, att de gjorde långa omvägar för att,
uudvika mera befolkade byar. I vagnen satt
dessutom midt emot fursten en af de
sammansvurne med laddad revolver och hotade
skjuta fursten om ban på något sätt skulle
gifva sig tillkänna för dem de mötte på
vägen. Det berättas också, att det hade
varit mycken öfverläggning under resan mellan
de sammansvurne, om de strax skulle döda
honom, men de fruktade att kejsaren af
Ryssland skulle misstycka det, och så läto
de lionom lefva. Om" lördag afton kom det
hemlighetsfulla tåget till stranden af Donau.
Der låg en liten bulgarisk örlogsjakt, en
beväpnad jakt, hvars befälhafvare hörde till
de sammansvurne. Der blef fursten
inskeppad tillika med några, som bevakade
honom, ocb jakten fick order att segla ned
för Donau till första ryska ort, som låg på
södra stranden af Donau, nemligen Mmi i
BeßSarabien. Der vågade de heller icke
landstiga om qvällen — de kommo dit söndag
qväll — utan gingo åter ut på floden till
natten. Följande morgon lamistego de med I
fursten och förde honom till ryska
kommendanten i Reni. Kommendanten blef ganska
förlägen, livad skulle ban göra? Han
telegraferade till S:t Petersburg och fick detta |
svar derifrån: „låt honom resa!" Ja, det var
intet annat råd, än att lyda kejsarens
befallning. De måste släppa fursten, men ville
att han skulle resa öfver Warschau. Men
detta ville icke fursten, och de måste låta
honom resa öfver Ungern till Österrike. När
ban kom till Reni och skulle fortsätta
resan, hade ban icke ätit något på två dygn,
och hade icke så mycket pengar, att han
kunde betala sin jernvägsbiljett. Men då
erbjöd sig en rysk officer att låna honom 300
franc. Så länge ban var på ryskt område
satt ban under bevakning, men när ban koni
till österrikiskt område, försvann den ryska
bevakningen, och då först kände sig fursten
fri.
Emellertid hade händelsen blifvit bekant
genom tidningarna, och när fursten kom till
Buda-Pest ocb Wien, mottogs ban af
jublande folkmassor, som hurrade för honom.
Men han dröjde ej länge der. utan reste på en
omväg tillbaka till sin far, som bor uti
Hessen — Darmstadt, icke långt från Frankfurt,
på sitt slott Jugeudheim.
Rebellernas seger blef ej långvarig. Först
reste sig bulgariska krigshären och derefter
hela landet vid underrättelsen om det
nedriga sätt, på hvilket inan bortröfvat, deras
furste. Upprorsregeringcn störtades på tredje
dageu och derefter tillsatte folket en ny
regering, hvars första åtgärd var att kalla
furst Alexander tillbaka till sin hufvudstad.
Furst Alexander kom och blef emottagen
med triumf. Då telegraferade ban till
kejsar Alexander III ungefär följande: „Jag vet
Eders majestät icke gillar det uppror,
hvarigenom jag blef bortförd från mitt foik. Jag
anhåller om Ers majestäts vänskap och
beskydd för det bulgariska folket. För min
del är jag villig, om Ers majestät så önskar,
att nedlägga den krona, som jag mottagit
sif Ers majestäts förtroende". Kejsarens
svar var kort och strängt: „så länge Ers
höghet är qvar i Bulgarien, är ingen
förbättring att hoppas i Bulgariens ödenu.
Furst Alexander nedlade denna gång
frivilligt sin krona och reste bort, sedan han
tillsatt en ny regering, som skulle styra
landet tills en ny furste blifvit väld. Kort
derefter kom ryske generalen Kaulbars för att
som det hette inspektera Bulgarien, och
tillstälde många oredor, i det att han på allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
