Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5
ILLUSTRERAD
BARNTIDNING,
35
sätt gynnade furstens fiender och ville
framkalla opinionsyttringar för Ryssland. På
Kaulbars’ befallning blef ingen af de förrädare,
som sä skändligt förrådt sin furste,
anklagad eller straffad. De fingo alla om de så
ville resa till Ryssland. Några blefvo qvar
och tillstälde nya oredor. Sjelfva de
förrädiska kadetterue, som furst Alexander
öf-verhopat med välgerningar, fingo intet
annat straff, än en varning. Den enda
rättvisa, som skipades, var, att de två
upproriska bataljonernas fanor blefvo offentligen
uppbrända ocb bataljonernas officerare
förklarades af skedade ur tjensten.
Sedan (less är Bulgariens öde oafgjordt.
De tillfälliga regenterna sitta der, men
ingen furste har ännu blifvit väld. Folket
vill ha tillbaka furst Alexander, men få
honom troligen icke. Ryssland vill göra
fursten af Mingrelien till Bulgariens herskare.
Slutligen har tronen äfven blifvit erbjuden
åt prins Valdemar af Danmark, men ban
har afslagit anbudet.
Hos zigenarne.
(Med blid.)
faså, — sade farbror Georg till barnen,
— ni vilja böra den (ler gamla
historien från min barndom om huru jag
tillbragte en natt hos zigenarne. Nä ja, jag
skall berätta, blott ni lofva att icke
derefter anse alla zigenare elaka. Bland dem
finnas både goda och elaka, såsom också
bland oss.
Jag var tolf år och inbillade mig vara
en utmärkt jägare, emedan jag en gång af
misstag råkat skjuta tant Minas katt med
en bössa, som jag utan lof tagit från min
brors rum. Och jag hade redan länge
käl-tat på pappa att få följa med på hans
jagt-färder, men ban tillät det icke, emedan jag
var liten till växten och annars klen.
Slutligen, en höst, fick jag till min förtjusning
lof att följa honom och bror Frans på en
lång jagtfärd. Jag var så lycklig deröfver,
att jag hela dagen klef pappa i hälarne lika
troget som Kirre, min egen hund och
kamrat, följde mig i spåren.
Våra ströftåg hade räckt bela dagen, ocb
mot aftonen kommo vi till en stor skog,
så der en half mil från pappas egendom.
Jag lemnade mig allt mera efter de andra,
ty jag var förskräckligt trött, fastän jag
icke ville medgifva det. Slutligen hade
Kirre och jag blifvit så långt efter, att vi
ej sågo en skymt af pappa och Frans. Vid
en korsväg stannade vi begge. Jag såg på
Kirre och Kirre på mig. Så följdes vi åt
till höger, men ingen pappa eller Frans sågo
vi till.
Plötsligt började Kirre skälla och rusade
in i skogen. Jag trodde, att ban funnit de
andra och skyndade gladt efter. Men när
jag om en stund kom till ett öppet ställe i
skogen, fann jag strax att de icke Yoro der.
En stor äng låg framför mig, och genom
den rann en liten bäck, vid hvars stränder
växte vide och små björkar. I detsamma
rusade en mörkhyad zigenarqvinna ut ur
skogen, förföljd af Kirre. På ryggen och i
sin röda klädning bar hon en hop
skogsfågel.
Nu varseblef jag en stockeld på stranden
bakom en snedvuxen björk. Omkring denna
lågo eller sutto några karlar i ylleskjortor,
mössor på hufvudet och långskaftade stötiar
på fötterna, samt en bel hop barn. Ett
tarfligt tält och en stor kärra syntes på
andra sidan elden, der äfven ett par unga
hästar afbetade (let våta gräset. Männen
ocb barnen sågo förvånade på mig. Med
litet darrande röst berättade jag huru jag
gått vilse och had att få en vägvisare, som
kunde följa mig hem. Karlarne sågo på
hvarandra. En af dem frågade hvad jag
hette. När jag sade det, såg jag att de
blefvo förskräckta och att den unga qvinnan,
som Kirre ändtligen lemnat i fred, lutade
sig ned till en gammal gubbe, som satt vid
elden, och hviskade något till honom.
Gubben uppsteg och betraktade mig med
forskande blickar. En ung karl med bössa på
axeln kom fram till dem och ett halfhögt
lifligt samtal begynte mellan dessa tre.
Qvinnan berättade’ ögonskenligt något för
männen, hvilka lyssnade med spänd upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
