- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Tredje Årgången 1887 /
46

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 NYA THOLLSLÄNUAN. N:o 3

Alla de andra stjelpte med för sällskaps
skull.

Sven Petter hejdades icke af denna
triumf. Amerikanarne ströko af som en
sjutton hästars ångmaskin. De beherskade
honom, de regerade honom, de sade bara skorr!
skorr! när han ville tygla dem. Sven
Petter begynte känna sig illa till mods. Det
var ej roligt att färdas fram sä der med
snålskjuts, utan att uästau alls behöfva röra
på benen.

Derborta gick onkel Abraham och
samtalade med polismästaren. Sven Petter kom
ihåg, att han ännu icke tackat onkel
Abraham för frimärkena, som denne skickat honom
med faster Lotta. Han ville göra det nu
och fick amerikanarne öfvertalade att
skjutsa honom till onkeln. På långt håll tog lian
af sig mössan och gjorde förtviflade försök
att stanna . . . Ta-ack, goa onkel . . för...

.Men i detsamma var han långt förbi
ou-keln, som med förundran väntade på
fortsättningen.

Nej, detta gick för långt! Att vara slaf
under sina egna fötter! Att inte våga snyta
sig ordentligt, af fruktan att under tiden
ränna omkull någon. Detta kunde man
kalla ett t.offelregemente.

— Era kanaljade is . . . voschikar, era
slipade amerikafarare! — grälade Sven
Petter Ilat och förargad. Han hade redan
seglat omkull fyra flickor, två gamla
mamseller och en skomakarpojke, soin vände
ryggen till och ej anade detta bakhåll. Han
var trött på sina segrar och gjorde upp
planer huru han skulle vända vid slutet af
banan, der höga drifvor lyckligtvis satte en
gräns för vidare framkomst. Han hade
förhoppning att komma på näsa i drifvan och
skrek till några pojkar som mötte: håll fast
mig! håll fast! Men desse skrattade och togo
det som raljeri. Nu var slutet nära.
Derborta stodo mareschallerna med sitt
lysande, oljeluktaude innehåll just invid
snömuren. Sven Petter såg eu soffa vinka
derinne i graubersåu och en kopp the i den
lilla paviljongen. Alla hans vänligaste,
hungrigaste känslor vaknade och han beslöt att
nu skulle han stanna, kosta hvad det ville.

— Ptrooo!

lian gjorde eu lyckad svängning i sista

ögonblicket och satte hälarne i isen som
han var van . . .

Verkan utebiet icke. Eu mareschall
slocknade ögonblickligt. Ett flottregn strittadc
öfver den hvita snön och ett vanvördigt
fnissande hördes från den åskådande
pojk-hopen. livad hade händt? Ja, det ville
Sven Petter alls icke tänka på. lian gick
hem förgrymmad öfver den behandling han
undergått, öfver amerikanarnes oförskämdhet
och öfver flottfläcken på byxornas bàkvåd.

Sländans nyheter.

— Den lille spanske konungen, Alfonso
XIII, som ännu icke fylt ett år, skall gifva
en barnbal och sjelf vara värd. lians små
systrar, de 4 ocli 6 åriga prinsessorna, skola
hjelpa honom i detta krångliga värf.

Konungens baldrägt skall bestå af äkta
spetsar med ett skärp kring lifvet och de
uiånga ordnar han redan eger, hängandeJ
en guldkedja kring halsen, lians mamma,
drottningen, tänkte vid detta högtidliga
tillfälle kläda den unge monarken i byxor, men
ett. föreök härmed utföll så löjligt att hon
måste gifva honom hans kjolar tillbaka.

Konungen, som redau går ganska
sjelfständigt, skall vid dörren mottaga sina
gäster och lemna dem dansprogrammet,
bestående i små bilderböcker af atlas. För att
lära Hans Majestät denna ceremoni, ega
dagliga repetitioner rum, men hittills har
den nådige herskaren på det mest bestämda
sätt vägrat att lemna ifrån sig de små
vackra böckerna. Han vill behålla dem alla för
egen räkning.

— Den 23 Februari kl. 6 på morgonen
egde eu fruktansvärd jordbäfning rum i norra
Italien och längs Medelhafskusten. I Nizza,
Mentone och Monaco ha många lins instörtat
och menuiskor sårats. I de små städerna
Dianomarina, Sestri och Castellaro ha de
ramlande murarne begrafvit ett stort, antal
menniskor. Man beräknar de genom
jordbäfningen omkomnes antal till 2,000.

Den största förfäran herskar öfverallt,
alla som kunna fly, begifva sig bort. Ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1887/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free