Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING. 67
Tib började nu berätta allting riktigt
ordentligt från början, oin det utstrukna
namnet, mrs Munts hemlighetsfullhet, dörren i
trädgårdsmuren och vårt palats med den
kära, kära prinsessan. I början var mr
Truro allvarsam, men småningom tinade ban
liksom upp och hans ansigte blef ljust och
gladt som vid lians ankomst.
— Och ni siiga att porträttet är likt Tib,
eller Mercedes? Jag skulle för min del helst
kalla dig Regina, — sade han och strök
lätt ined handen öfver Tibs mörka hår.
— Det liknar Tib alldeles obegripligt.
Men känner ni någon som heter Regina?
Det såg ut som om ni skulle tycka om
detta namn.
Mr Truro såg ett ögonblick förbryllad ut.
Sedan sade lian långsamt: — ni veta ju
att det är ett familjenamn i er slägt och
således också i min. Vi äro ju kusiner.
— Ja, det var sant, det glömde vi, —
sade Tib.
— Nu skall jag fundera öfver hvad ni
berättat mig och sedan vill jag gifva er ett
godt råd. Naturligtvis skola ni tala om
det. för er farfar, men icke i qväll. Han
har kommit hit ut endast för att i ro
kunna arbeta och tänka. Han skall snart hålla
ett vigtigt tal i parlamentet och bör ej
störas. Öfverlemna lugnt er hemlighet åt mig.
Jag skall nog bevara den. Innan jag
reser skall jag ännu en gång tala med er
derom.
Middagsklockan ringde och vi åtskildes.
Jag kände uiig besviken, ty mr Truro hade
alls icke sett förundrad ut under vår
berättelse om palatset och prinsessan, och intet
ord till förklaring hade han gifvit oss. Ilan
hade endast sett glad och förhoppningsfull
ut. Hvarför hade våra förtroenden gladt
honom?
8. Nedstigen nr ramen.
Vi sågo ganska litet till farfar under de
två dagar ban stannade på Rosenknoppen,
och icke så mycket af mr Truro som vi
hade hoppats. De hade vigtiga
parlaments-götomål och hunno icke befatta sig med
Oss. Vid måltiderna samtalade de nästan
uteslutande om saker, hvarom vi hade intet
begrepp. Mr Truro hann dock skänka oss
en liten stund af muntert samspråk hvarje
eftermiddag och dessa ögonblick voro riktiga
ljuspunkter för oss.
Dagen före farfars afresa sågo vi mr
Truro endast i kyrkan. Han uteblef från
middagen och farfar svarade kort på vår fråga
efter honom, att ban gått ut att promenera.
Vi hade hoppats att få rå oin honom litet
längre denna eftermiddag, deu sista lian
valbos oss, och kände oss besvikna när det
led mot qvällen och ban ännu dröjde.
Klockan half åtta hörde vi farfar något
otåligt fråga mrs Munt om mr Truro ej
var hemkommen. Då hon svarade nekande,
sade farfar vresigt: — det var också en
idé att begifva sig dit, när han vistas i mitt
bus.
Strax efter åtta, medan vi sutto kring
thébordet uppe i barnkammaren, hörde vi
hastiga steg utanför och mr Truros röst som
frågade: — får man komma in?
Vi sprungo upp och skyndade emot
honom. Han helsade hjertligt på oss och slog
sig strax neil belt hemmastadd, i det han
frågade oss hur vi mådde och hvad vi
sysslat med under dagen. Vi tyckte att han
såg ovanligt glad och upprymd ut och sade
honom också det. Ilan skrattade och nöp
Gerald, som satt lionom närmast, i kinden.
Sedan blef hau allvarsam.
— Jag måste gå nu, — sade ban, — ty
er farfar väntar på mig. Vi träffas icke
mera innan jag reser i morgon bittida.
Derför ville jag komma hit för att säga er,
att jag tänkt på det ui anförtrodde mig och
funnit, att. ni icke ännu denna gång böra
tala ined er farfar. Skälen dertill skall jag
säga er efter 14 dagar då vi, som jag tror,
återvända hit. Er farfar kommer icke att
vara sä sysselsatt då, och ni bli i tillfälle
att tala med honom. Till dess kunna ni
såsom hittills besöka er prinsessa. Jag har
öfvertygat mig om att såväl hon som
palatset icke kunna skada er, och är äfven
förvissad om att ui ej göra illa under edra
besök i det gamla huset.
— Ack, så roligt, mr Truro! Ni mins ju
dessutom att farfar endast förbjöd oss att.
göra bekantskap med menniskor.
— Icke med porträtter, — anmärkte mr
Truro småleende. — Adjö, mina kära små
kusiner I Ni kunna icke föreställa er hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
