Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 NYA. TROLLSLÄNDAN. N:0 16
skolkamrat. De kommo utrusande på
gården och ut på gatan, och vi voro så glada
att vi bara skrattade och pratade alla på
en gång. Jag fick bjuda dem till mig dagen
derpå och då lagade vi middag i min lilla
spis. Vi kokade potatis och stekte små
fläskskifvor, så gjorde, vi eu kaka af små
macaroni bitar och ägg i min lilla söta
form, och så kokade vi krusbärkart med
sirap till kräm. Det skulle vara efterrätt.
Nu har jag aldrig tråkigt mer, för jag är
så ofta bos dem och de bos mig.
En morgon kom Betty in klockan half
åtta och väckte oss och sade: „Der sitter en
herre ute på verandan." Jag undrade rysligt
hvem det kunde vara, så att jag sprang ut
i salongen och gläntade på gardinen. Dä
skrek jag till, för jag såg pappas skäggiga
ansigte midt emot mig. Han hade kommit
klockan fem på en båt som gjorde lustresa,
men när han såg att alla i huset sofvo (för
Betty hade skyfliat hela trädgården dagen
förut och skurat köket, så att mamma tyckte
att hon kunde sofva ut) så ville ban inte
väcka oss, utan satt. tyst. på verandan. När
ban kom in, sade mamma att det var så
snällt af honom, och kyste honom och var
så ifrig att ban skulle få varmt kalle. Men
jag tyckte inte det var snällt, för det hade
varit roligare om ban väckt oss genast. Det
är så underligt att mamma och jag inte
alltid tycka lika. I alla fall var jag nu så
glad, så jag satte på mig all ting på tok.
1’appa började genast leka med mig — vi
sprungo genom alla gångarne och kastade
kardborrar på hvarandra ända till dess
kaffet var färdigt.
Det är mycket roligare nu sedan pappa
kom, och ban får vara här ute en bel
månad. Det är bara det som är litet
underligt, att man inte törs göra saker som man
annars inte tänker så mycket på att det är
orätt. Till exempel i går när jag skulle klä
på mig, så fick jag inte broschen att sitta
rätt, för kragen var så styf och hård, och
det var väl strykerskans fel och inte mitt,
tycker jag.
— Mamma, — i opade jag inifrån
sängkammaren, — var så snäll och koin hit och
sätt på mig broschen.
— Hvad var det du sade, Agda? —
hörde jag pappas röst.
Jag ville inte rigtigt gerna säga om det,
derför gick jag ut och stälde mig och
hängde bredvid mamma med broschen i hand.
- Jag tycker det är tid på att Agda lär
sig att klä på sig belt och hållet sjelf nu,
— sade pappa.
— Ja, det tycker jag med, — och det
kunde jag då ha sagt förut, för mamma
tycker alltid detsamma som pappa, när det
| gäller mig, utom när pappa säger att jag
inte behöfver västen på mig om qvällarne.
— Gå du Agda och sätt på dig broschen
’ sjelf, — sade pappa.
Jag fick naturligtvis lof att gå, men jag
j stampade mycket hårdt med fötterna i
golfvet när jag gick.
— Agda — ropade pappa igen. — Ställ
dig bredvid mamma, och gå så ut en gång
till.
Nu fick jag förstås lof att gå sakta, men
jag kramade broschen i stället, så att nålen
blef krokig.
När mamma kom in i sängkammaren, der
jag satt och tittade ut genom fönstret, för
jag hade ingen lust att dricka kaffe, så såg
hon på mig så der besynnerligt, så att man
genast blir ledsen och då sade lion: — Min
lilla flickas häftiga lynne gör mig mycket
bekymmer. — Nu är det så, att jag inte
alls vill göra mamma bekymmer, — men
när jag skall göra något som jag inte har
lust med, så blir jag genast ond, och det. är
besynnerligt, för det kommer nästan utan att
jag vet af det
Jag hade tänkt när jag satt och tittade
genom fönstret, att jag inte skulle äta på bela
dagen, fast det var mycket förargligt att
Betty bakat färska bullar just deu
morgonen. Men då skulle jag svälta och dö,
tänkte jag, och då skulle nog mamma bli
ledsen att hon inte ville sätta på mig
broschen. Men när hon sade det der, att jag
gjorde henne bekymmer, så kunde jag inte
låta bli att gråta och jag kastade mig om
hennes hals och bad henne förlåta mig. Jag
föresatte mig, när jag låg i hennes famn, att
jag aldrig skulle stampa mer när jag går
och jag blef så glad när hon kyste mig och
förlät, mig. Sedan smakade Bettys bullar
mycket godt.
En morgon satt jag på verandan och läste
öfver mina oregelbundna franska verber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
