Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
illüstreraii barntidning.
155
När man inte fått ris.
Forts, från u:o 1!) i
vad skulle han nu taga sig till? (Jå
_EhT" hein till mor? Nej, hon skulle blott
trötta honom med sina smekningar. Helsa
på Hulda? Nej, de voro ovänner sedan i
går, då han halshuggit hennes bästa docka,
lian gick hvisslande nedåt hamnen, der de
lastade en stor ångare. Det såg så bussigt
ut, tyckte han. De stora tunnorna firades
upp i lufteu och så ned i lastrummet, som
om do varit ullvantar, och bräder lågo der i
stora högar och lådor och kistor i hundratal.
— Jag undrar, hvart de ämna sig, — tänkte
Ture och frågado en sjöman.
— Till Hamburg, - ljöd det korta
svaret.
— Om jag skulle smyga mig ombord och
följa med, — tänkte Ture, — hejsan, det vore
galalit! — Och knapt hade denna tanke
fallit honom in, förrän han fann den sä
oemotståndlig, att lian beslöt utföra den. Hau
gick alltså upp på däck, låtsade intressera
sig för annonserna pä kajutväggen, talade i
förbifarten med några af matroserne och
fick veta, att fartyget skulle afgå om
natten. — Det passar bra, funderade Ture,
-så kan jag gå hem och skatiä mig mat för
resan. — Men innan hau gick, utvalde ban
åt sig ett lämpligt gömställe niellau de höga
brädstaplarne, dit. ban skulle smyga sig
undan, sedan mörkret inbrutit
Hau kom hem till sin mor, som stod och
strök, hot och trött efter att ha hållit på
sedan klockan 4 på morgonen. Utan att
knysta ett ord om sin tillämnade
ryminar-färd utbrast ban vresigt: — mamma, jag är
hungrig som en varg, hvad har du att ge
mig till mat?
— Stackars barn, jag har ingenting an
nat, än strömming och kalla potäter, jag
bar ej haft tid att koka något i dag.
— Nä, så ro fram med det då, — sade
Ture och slängde sig ned vid bordet, som
om han gått sju mil i dag, ocli hans mamma
legat och latats i sängen.
Fru Blom lydde beskedligt och betjenade
sin herr son, ehuru hon hade för brådt
för att hinna stoppa en matbit i sin egen
mun. Ture mumsade af alla krafter för att
få magen väl fyld; det var ju den enda
kappsäck hau hade att medtaga på färden.
När han var mätt, tog han sig en lur i
skymningen hvarefter han stoppade fickorna
fulla med brödbitar, strömmingar och kalla
potäter och lommade af ned till ångfartyget,
lian kastade ej ens en blick bakom sig på
det hem han öfvergaf, men kände sig så
stursk och kavat, att han i förbifarten måste
lägga ut krokben för en poliskonstapel, som
oförmodadt tumlade öfverända.
Det var ingen konst att i mörkret smyga
sig ombord på fartyget och kila sig in
mellan de höga brädstaplarne. Der gjorde hau
det i tysthet beqvämt för sig, radade ur
siua fickor och satte sig att vänta. Han
hörde hur lastningen fortgick och hur
ångmaskinen profduukade, innan den sattes
riktigt i gång. Huru matroserna sjöngo och
hojtade och hur styrmannen utdelade sina
befallningar.
Det var mörkt och kallt, och timmarne
blefvo rysligt långa. Ture önskade sig vara
heuimu i den mjuka, varma sängen, men fick
nöja sig med ena armeu till hufvudkudde
och andra örat till täcke. Slutligen
somnade han, trots kylan, ocli vaknade ej förrän
det var ljusan dag, och den häftiga
sjögången rullade honom som en mjölsäck mellan
brädluigarue.
Fullkomligt stelfrusen steg han upp och
begynte gymnastisera sig varm. Kaptenen
råkade komma ut ur sin hytt, just när Ture
fäktande med annar och ben, klef fram och
åter öfver däcket.
— Hvad är du för en passagerare? —
frågade kaptenen barskt och mönstrade Ture
från hufvud till tot.
— Jag heter Ture Uiom och ämnar mig
till Hamburg, — svarade Ture och sökte
göra rösten så stadig som möjligt.
— Jaså, till Hamburg. Hm. Då har du
förmodligen betalat din biljett till
styrmannen ?
Ture blef röd ända upp till pannan och
begynte känna sig som en räf i räfsaxen.
— Aha, min gunstig junker, jag ser, att
du ej har andra pengar i fickan, än smör
och potatis, — sade kaptenen och
betraktade Tures afvigvända fickor, som buro
tydliga spår af detta innehåll. — Men för så
billigt slipper du ej till Hamburg. En rym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
