Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
1G3
får bässen ingenting för att han är s& rysligt
snål! Kalla ni det att räkna? Berättar man
sagor i arithmetiken? Jag begär ziffror,
zifl-ror (snusar) oeh ingenting annat, iin ziffror.
(»iyser).) Prosit, det nös jag på.
Thomas afkastar lcåpan och framträder i
julgubbens välkända gestalt. Musik bakom scenen till
Thomas besvärjelse:
Yksiki, kaksiki, kolmeki.
Tretton femsjuttondels ett, minus sex.
Autumni rigores,
Mordite Höres!
Sit ordo lex,
Dum fiat numerus omnium rex!
Scenen förmörkas, alla flickorna nedhuka sig
bakom sina pulpeter och uppresa sig åter efter
besvärjelsens slut, då scenen ljusnar. Deras
ansigten äro nu krithvita’’. de bära alla en guldkrona
på sitt hufvud och sin tydliga tiffra frän 1 till
!),-i ordning från .Vanna uppåt. De äro porthus
dockor med rörliga leder, röra sig styft och
mekaniskt samt tala långsamt, grammatikalisk, utan
att förändra en min.
Facit. livad är det? Här måste ha
kommit imma på mina glasögon, i uan afiorkar
dem sorgfälligt, påtager dem åter o cl t räknar
förvånad siffrorna) 1, 2, 3, 4 o. s. v. Det har
sin riktighet. Skulle jag ha somnat midt
under räkuetimmen och drömma arithmetik?
I ITan kniper sig i örat.) Nej, jag är Vaken.
pekar på tre af eleverna). Flora! Melicerta!
Nanna!
Flora. Jag heter icke Flora. Jag är 9.
Melicerta. Jag är 6.
Nanna. Jag är enheten.
Facit. Verkligen? Nå, hvarför bära ni
kronor på edra hufvuden?
Flora. Vi äro kungabarn. Det är
zitf-rorna, som regera verlden.
Facit. Mjuka tjenare! Det der har varit
i säck, innan det koiu i påse.
(Forts.
*) För detta ändamål finnes antingen finmalen
krita eller ock hvita mnsker med häl tor ögon
och mun.
Rekryten.
(Bearbetning )
•pjtt franskt jägarregemente hade en
sommar för några år sedan varit
förlagdt till en by på landet, der de deltogo i
andra truppers militäriska öfningar. Hvarje
dag sågos soldaterne färdas på gatorna i den
lilla byn, hvars befolkning lärde sig att, tycka
om dem för deras godmodighet och muntra
infall.
Bland dem som mest höllo sig till
soldaterne var en liten pys på tolf år, trasig,
barbent, med ett, klokt ansigte ocb vänliga
ögon. När jägarne återvände från sina
öfningar, var ban genast färdig att hjelpa dem,
vattnade och ryktade hästarne, borstade
stötlar och sprang ärenden. Karlarne tyckte
om honom och kallade honom „knekten".
När manskapet åt, hade knekten sin
bestämda plats och förseddes rikligt med mat.
Ingen visste något egentligt ondt om honom,
men en liten äfventyrare ansågs han vara,
— dref omkring dagen lång, fick en
brödbit här, ett äple der och sof om natten än
i en höstack, än i en förstuga. Modren var
död och hans far, som var stalldräng i en
bondgård, bekymrade sig ganska litet om
honom.
Soldaterne hade .varit de första
menniskor som visat honom vänlighet. Aldrig
förr hade ban blifvit smekt och omhuldad
såsom hos dem, derför ville ban aldrig
öfvergifva dem. Den dag, när regementet
gjorde sig i ordning att lemna byn, var
knekten’utom sig af sorg.
— Tag mig med, tag mig med! — had
ban. — Jag vill följa er hvart ni gå
Soldaterna^skrattade och svarade, att de
icke kunde packa in en tolfårig pojke i sina
reuslar lika lätt som linne och patroner.
De kände det dock svårt att lemna den
ensamme lille gossen och knekten fick
mottaga måuga bjertliga afskedsord och små
gåfvor. Ilan tycktes slutligen ha tröstat sig
och åsåg utan att gråta truppernas aßard.
Men han hade derunder "simTegna tankar
för sig. En half. timme senare sprang ban
ut nr byn och tog af på en genväg. När
soldaterne efter tiera mils ridt skulle tåga
in i den stad dcr^ de voro förlagda uudur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
