Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 NYA TROLLSLÅNDAN. N:0 22
Gå ej, Hardy, gå ej, lemna mig ej allena
på jorden I
Hardy log kärleksfullt, kysste sin moder
och sade: Red mig ej, mamma! Huru kan
jag få en lugn stund i mitt lif, om jag
kunnat rädda en menniska och stått rådlös på
stranden? Gud kallar mig, och jag går.
Kommer jag ej tillbaka, skall Gud och hvar
redlig man i vår by draga försorg om din
ålderdom.
Modren upplyfte sina förgråtna ögon, såg
den älskade sonen framför sig så rask, så
modig, så fast besluten att offra allt för sin
pligt och kände med ens en underbar
förtröstan. — Är det så, Hardy, att Gud
kallar dig, så måste du gå. Tag med dig i
båten din moders välsignelse I
Hardy sköt ut båten, men han for icke
ensam. Fyra unge män bland dem, som ej
varit med på den första utfärden, blefvo så
gripne af hans föredöme, att de sprungo
med honom i båten och rodde ut. Sjön
gick så hög, att den bräckliga farkosten
hvarje ögonblick tycktes begrafven i
böljorna, men ständigt Höt den ånyo upp på
de skummiga vågryggarna och kom med
hvarje årtag ett litet stycke framåt mot det
redan bristande vraket. — Se, sade folket på
stranden, det är en moders välsignelse, som
bär båten i sjögången!
Hardy uppnådde vraket just när det sjönk,
fick fatt i den halfdöde skeppsbrutne och
drog honom till sig. Vinden låg mot
stranden och bar numera med hvarje våg båten mot
hamnen. Denvar ännu femtio alnar från
stranden, när Hardy ej längre kunde styra sin
glädje, reste sig upp, vinkade med sin röda
näsduk och ropade så högt han förmådde:
Säg åt mamma, att det är bror Wilhelm!
Och den fattiga enkan och allt folket
prisade Gud.
Huru Kalle blef lurad.
Calle. Twil Usch!
Syster. Hvad fattas dig, Calle? Hvarför
grinar och spottar du?
Calle. Usch, jag har druckit något, som
smakar så rysligt illa. Usch då!
Syster. Var det. det, som moster stälde
på bordet?
Calle. Ja då. Hon sad’, att. jag inte fick
röra det. Så gick hon ut och så ... . så
drack jag bara en liten klunk. Uff, jag tror
det var någon olja.
Syster. Har du inte haft pippig måge?
Calle. Hvad skall man inte få pippig
måge af sådant der?
Syster. Var du glad, Calle; nog blir det.
bra. Du ville ju inte ta in den goda
ricinoljan ; du skrek, bara moster kom nära
med flaskan. Då sade jag: moster skulle
ställa flaskan på bordet ocli säga, att Calle
inte får röra den. Gick det inte präktigt
så der?
Calle. Uhu . . . bon skulle ha sagt, att
det var ricinolja . . . uhu!
— Nyfiket, folk. På Stockholms gator
vandra nu karlar, som bära stora skyltar
med annonser på ryggen. Några karlar
bär a tillika eii skylt pa bröstet, der man
läser i stora bokstäfver: titta mig inte på
ryggen! Hvad kan der stå på hans rygg?
tänker folket. Och så stadna de alla för
att titta honom på ryggen.
Krydda till lexorna.
— Amerika är så stort, att om man af
England, Irland, Frankrike, Spanien, Italien,
Portugal, Schweitz, Tyskland, Danmark,
Österrike ocli Grekland bildade ett enda
stort rike, skulle detta inrymmas 3 gånger
i Förenta staterna, vester om Hudson
floden.
— Verldens jernvägar utgjorde 1880 en
sträcka af ungefär 222,000 (engelska) mil,
och verldens telegraflinje en sträcka af
omkr. 604,000 mil.
O^O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
