Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 NVA trollsländan. N:o 2
— Ale» hvar är Pepp i t sad der hemma mor.
Han lekte n yss vid grinden, som jag tror.
Gå, j|| den s/a/fven! - E/sagick att Zeta,
Men ingen Peppi fans, det kan inan veta.
Dà blef uppståndelse när qvällen kom,
Der trummades i alla gathörn om,
Att ilen, som. hittar Pcppis -villa sträckor,
Skalf fä en sä med femtontusen kimekor.
Och alla snåla fram de sprungo ut
Med ljus och lykta i hvarenda knut.
Och kippade med väta skor i mossen.
Men den, som icke fanns, var Peppi gossen.
Mor gret, och Elsa gret, och far sig snöt,
Och snyftade: ja, han blef utan gröt,
I är stackars Peppeli! . lek, att han skulle,
Sä trind och rund bli vargens namnsdags
bulle!
B äst som de greto, korn en gumma in:
I’ill herskapet ej köpa grisen min.’
lian grymtade sä illa der i skogen;
!fag råkade ha påsen, och jag fogen.
— .Vej, kära gumma, nu är pä det vis,
Att vi ha sjelfva mist var lilla gris.
— Men se nu pä hur han är rask och stärker!
Jag tänker han skall väga nitton marker.
Duns! sade påsen när han lades ned
Och bandet lösts, som han var knuten med,
Och se, dä vaknade en pilt vid dunsen ;
Han hade somnat der, den lilla lansen!
— Hvad Peppeli! Det är ju Peppeli!
Och Peppeli, so/u nu sig kände fri,
Marscherade i glädjen och i pratet
. Itt se om der ännu fauns gröt i fatet.
Men i en pä se/ — Ja, hur skulle jag
Eà pojken hem med annat
nappatag-Jag känner sä’na herrar sparkc/incr.
/ påsen med dem, der ej solen skiner!
J fen, kära gumma, nu sä far ju ni
De femtontusen för vàr Peppeli . . .
— - Nej, gif mig femton koppar rara kaffet!
Jag tänker Peppi nu skall minnas straffet.
Z. T.
t——
En utvandrares äfventyr.
Berättelse frän Finland och Amerika.
(Forts, irft.ii N:o 1).
Mamma drog en djup suck.
Mar du hufvudvärk’:1 — frågade jag.
Det var underligt att se henne, som annars
var så munter och glad, nu vara så sorgsen.
— Nej, svarade hon, — men jag liar
något att säga dig Carl. Du har i dag fylt.
15 år, du har i dag inträdt i ungdomen,
men jag hade dock hoppats.....— llär
afbröt mamma sig plötsligt., gömde ansigtet
i händerna och brast i gråt.
— Mamma, hvad är det? - frågade jag
förskräckt. Alen hon svarade icke. Jag stod
handfallen; jag hade aldrig förr sett. henne
gråta.
2 Brefvet.
— Hvad hade du hoppats V — frågade jag
slutligen sakta. Mamma aftorkade sina
tårar, drog mig ned bredvid sig och såg mig
sorgset och kärleksfullt i ögonen.
Jag hade hoppats — sade hon — att. icke
ännu behöfva låta dig känna lifvets sorger.
llon afbröt sig och tårarne stodo henne
åter i ögonen. Mara]tta, — sade jag sakta,
— är du ledsen öfver att vi spelade kort?
Jag försäkrar dig, att vi icke spelade på
penningar.
Hon skakade på hufvudet.
— Nej, det är icke det. Jag vet att jag
kan lita på dig, ehuru jag i dag mer än
någonsin har skäl att med oro tänka på
dåliga kamraters inflytande öfver dig. Men jag
har fått ett bref, hvars innehåll jag måste
meddela dig, emedan det kommer att
förändra hela vårt lif.
Jag såg förvånad på henne. Hvem kunde
ha skrifvit till oss? Vi hade knapt andra
vänner, än tant Sofie, och inga slägtingar
sora jag visste af.
Mamma slätade mitt hår, fäste blicken
på den gamla gravyren öfver pianot och
frågade sakta: Carl, du har så sällan
frågat efter din far.
En aning om att jag nu skulle få höra
någonting underbart, uppsteg inom mig. .lag
sade mekaniskt: Han dog ju, när jag var
helt liten. Jag liar intet minne af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
