Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 2 illustre!)ai) hahntidnino. 11
— Ilar dina kamrater aldrig talat om
honom?
— Nej. -
— Har ilu aldrig ute i stnden hört något
om honom?
— Nej. —
.lag kände mig förvånad och heklåmd
öfver mammas frågor. Hon fortfor med samma
sorgsna, milda röst: — hör då. lugnt på mig
och afbtyt mig icke. Det var engång en
gosse, ende soneu till rika föräldrar, lian
blef bortklemad på allt sätt och från det
lian var belt liten fans det icke en önskan
som icke skulle ha blifvit uppfyld. Han hade
så mycket leksaker, att det var ett
bekymmer för föräldrar och tanter att hitta på
någonting ny 11 till jul-och födelsedags-gåfvor.
Il au fick så mycket sötsaker att lians lilla
måge beständigt gjorde uppror, Modren,
köksan och hushållerskan måste
oupphörligt fundera ut nya rätter för att. få honom
att äta. Han fick informator, mon han var
klen och svag af stillasittande och
olämplig föda, derför skulle ban aktas som ett.
sprucket, iigg. Om ban icke ville liisa, så
behöfde ban icke det. Ändtligen vid 15 års
ålder kom ban, illa förberedd och efter en
ytterst tarflig inexnmen, till lyceum. Men
icke heller der gick det. väl för den
stackars bortskämde rike mans sonen, lian hade
svårt för att fatta och hatade all
ansträngning. Ändtligen vid 23 års ålder blef ban
student. I skolan hade ban säl I skapat med
dåliga kamrater; vid universitetet höll ban
sig till dem som spelade kort och drucko.
Föräldrarna hade länge sedan insett att
soneu var pä en farlig väg, men nu var det
för sent att. nyttja hvarken strängbet, eller
godhet. Sonen brydde sig om intetdera. Vid
denna lid, Carl, var det ännu ingenting
e-genlligt ondt med honom, lian var den
bästa af sina dåliga kamrater; ban
föraktade dem ofta i sitt hjerta, ehuru han icke
hade viljekraft nog att nfskudda sig deras
sällskap, ibland gjorde ban ett försök och
for på en tid till tant Sofies hein. Hennes
bror, en bra gosse, var en af de tå
kamrater, som försökte draga honom bort IVflu
lastens väg. Der sågo vi hvarandra för
första gången. Ett ur senare gifte vi oss.
Under vår förlofningstid och första året vi voro
gifta lefde din far ett nytt lif, Carl. Derför
var jag lycklig och lugn och trodde att jag
skulle kunna helt och hållet omvända
honom. Vi menniskor tro så ofta sådant. Men
jag misstog mig. Din far hade endast
kärlek till mig, icke någon kärlek till Gud och
det goda, det rätta, ingen fast vilja att
arbeta för det ädla och goda i lifvet. Vid
vårt giftermål hade fadern gjort honom till
sin kompanjon. Småningom begynte hans
gamla vänner få allt större tag öfver honom;
småningom sjönk han tillbaka i det gamla
lifvet igen Då lians egna inkomster icke
räckte till att betäcka hans spelskulder,
begynte ban i förtviflan att förfalska sin fars
namn på vexlar. När detta händt gång
efter annan, blifvit upptäckt och nedtystadt
och upprepats igen, försköt hans far honom.
Då flydde ban till Amerika. Döm icke din
far för strängt, Carl, kom iliog att andra
hade stor del i hans olycka. Om ban i
barndomen icke blifvit bortklemad, så hade
ban kanske bättre stått emot frestelserna,
lians olycka var, att han icke kunde säga nej.
När din far lemnade oss, Cail, var det
med min vetskap. Jag uppmanade honom
dertill i hopp om att han i ett nytt land,
der ingen kände honom, lättare skulle kunna
börja ett flytt lif. .lag hoppades att sorgen,
skammen, skilsmessan från oss, strängt,
arbete för dagligt bröd, skulle lära honom
bättre än alla förmaningar. Du var då 2
år. Jag ville icke mottaga något af din fars
föräldrar, emedan jag icke tyckte att de
hade rätt att förskjuta honom, då de hade
så stor skuld i lians olycka. Dessutom hade
de ogillat vårt giftermål, emedan jag var
fattig. Derför flyttade jag hit, och begynte
försörja mig och dig. Det har ofta varit,
knapt, pen det har ju gått ändå. Din far
skref i början ofta. Unn var sjuk, ensam,
fattig, titan arbete. Ändtligen fick ban plats
på kontor och begynte komina sig upp.
t Forts.).
Noras Nyårsdag.
Frän ciHjelskctn.
.lag har beslutit alt icke gifva några
löften för i är, — sade Nora Lea| er, en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
