Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
nya tltollsländan.
N:o 4
rar sig på cn menniska, eller en
mcnnisko-loppa _på en hund, men lefva och trifvas i
hvarandras hemvist kunna de aldrig,-
emedan de äro af olika arter.
»mm*
En utvandrares äfventyr.
Berättelse från Finland och Amerika.
(Forts, frlln N:o 2).
IjXM amma tystnade för ett ögonblick, och
hennes ansigte blef sorgset, nästan
strängt.
Hon fortfor: Ännu cn gång måste jag
bedja dig, Carl, att icke dömma din far för
strängt, då jag nu går vidare. Det gick
honom väl under Hera år, ban var frisk, och
hans inkomster voro goda. Hans bref till
mig voro vänliga och kärleksfulla, men i
stället att, såsom vi öfverenskommit, skrifva
efter dig och mig, uppsköt han beständigt
dermed. Du är kanske för ung att förstå
hur detta var möjligt, då ban älskade oss.
Men ser du. när menniskans viljekraft
engång förslappas, så bänder det bos några
naturer, att den aldrig mer kan stärkas.
Hvilken sorg han beredt mig under alla
dessa år, kan du heller knappast förstå.
Din uppfostran, arbetet för dig, ha varit min
bästa tröst, men ofta har det känts svårt
att med förtroende fasthålla Guds ledande
hand.
Det var, som om mamma hade blifvit
oroligare. Dou drog mig närmare sig och
tog min hand.
— Du tycker kanske att det är underligt, att
det är orätt, att jag icke talat om din far
med dig. Mitt barn, då du blir äldre skall
du inse hum omöjligt det föreföll mig att
utsätta din fars handlingssätt för din
barnsligt omutliga granskning. Det tycktes mig
bättre för dig och honom att låta dig och
menniskorna glömma, att han fans.
Möjligen har jag handlat orätt, men det har
varit af kärlek till dig och undseende för
honom.
— Din fars bref ha aldrig upphört, de
ha endast varit oregelbundna. Under det
sista halfåret har jag icke haft några
underrättelser. Min oro deröfver bar ofta varit så
stor att jag vari t frestad anförtro dig allt. Men
jag har uppskjutit dermed vecka efter vecka.
Det är icke lätt för en mor att omtala för sitt
barn hvad jag nu omtalat för min Carl. I dag
bar jag blifvit tvungen dertill till följd af
ett bref från din far. Han skrifver att ban
varit sjuk mer än ett halft år. Under denna
tid, säger han, har han tänkt öfver bela sitt
förflutna lif. Han inser, hvad han brutit mot
oss, och att han endast af kärlek till ett
beqvämt, njutningsrikt lif uppskjutit
återupptagandet af sina pligter mot oss. Hans
helsa iir bruten, ban känner sig ensam, han
är icke mera ung. Han siiger, att han
längtar efter oss och ett lugnt familjelif; ban
försäkrar, att hans inkomster, som hittills
med lians slösaktiga lefnadssätt jemt räckt
till åt honom, skola förslå för oss alla nu,
när ban börjat ett nytt lif.
Mamma tystnade; bon strök med banden
öfver mitt hår och såg mig djupt i ögonen.
— Vill du fara till honom, Carl?
Jag visste icke, hvad jag skulle svara, jag
visste knapt hvad jag tänkte eller kände;
jag erfor endast cn innerlig ömhet för
mamma och en undran öfver att hvad jag
hört, verkligen var sant, och icke ett
kapitel af en berättelse. Det var allt så
märkvärdigt, så otroligt.
Mamma upprepade sin fråga. Efter en
lång stund svarade jag sakta: — jag vet
icke.
Hon fortfor att smeka mitt hår och
begynte åter:
— Mitt barn, jag vill, att du tänker
öfver detta; du iir gammal nog att förstå
åtminstone en del af stegets vigt. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
