Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 5
1llustiierad
barntidning.
21
— Nej, — skrek fröken. — ingalunda,
det blir ju rof/’. Hvad betyder: ehuru?
— A-l-t-k-o-u-g-h, allo/f.
— Nu är det alldeles rasande, — jemrade
sig fröken, det heter ju Jllhou.
(Forts.)
Hvarför jag icke fick sömn.
(Fritt frftn norskan1.
Jag har blifvit sänd hit ut till landet för
att i stillhet och ensamhet återvinna min
förlorade sömn. Att vara sömnlös vid
fjorton år! Doktorn skakade misstroget på
hufvudet, då jag klagade min nöd för honom.
Men då jag hade berättat honom orsaken,
skrattade ban, så de hvita hårstråna reste
sig på ända. Nå, det skulle också ett
murmeldjur blifva sömnlöst af! — utbrast han
och klappade mig på kinden.
Min berättelse lydde sålunda: — Jag
sofver i samnm ruin, som min äldre bror, Karl.
lian är grymt förtjust i naturkunnighet, och
har skållat sig stora samlingar af såväl djur
och växter som stenarter. Vårt rum ser ut.
som ett litet museum. På de öfversta
hyllorna i bokskåpet stå glas med ödlor,
paddor, maskar och sniglar i sprit, öfverbundna
med papper och med sirliga etiketter, som
om de vore delikata syltburkar. På bordet
vid fönstret ståtar ett aqvarium, befolkadt
al’ alla slags rysliga vattcnkräk. På en
stol står en väldig ask, öfverbunden med
svart gaz och der det hvimlar af nakna och
långhåriga, små och stora, tjocka och magra
larver, som krypa öfver hvarandra och hålla
till godo med sallat och brännässlor. På
väggen hänga tre glasskåp med fjärlar, men
de hålla sig lyckligtvis lugna, eftersom de
äro uppstuckna på nålar. I en låda på
golfvet står en låda täckt med fuktig mossa, der
några små ormar hålla till. Min bror
försäkrar visserligen, att det är alldeles
oskadliga snokar, men jag är öfvertygad om, att
der finnas både cspingar och huggormar.
Uppe på klädskåpet paraderar en bur med
hvita möss, och så söta de små djuren än
iiro, kan det icke nekas, att de sprida en
högst obchnglig lukt. Med denna lukt blan-
dar sig doften från de väldiga herbarier,
som upptaga fyra afdelningar i vårt andra
bokskåp och som länge varit en kär
uppehållsort för åtskilliga inössfamiljer. Dessa
mössfamiljer har min bror likaledes skaffat
sig, för att tjena som löda åt ett piggsvin,
hvilket har siu bostad under säugen.
Dessutom ökas menageriet af en sköldpadda, två
kaniner, två dufvor, en ekorre och fyra
kanariefåglar. 1 detta sällskap sofver jag som
sagdt, med min bror Karl.
Men hvad slags sömn blir väl det? När
jag hade klädt af mig här om aftonen och
trött ville kasta mig i sängen, hände det,
rätt som det var, att jag kom att trampa
med min bara fot på piggsvinet, som jagade
möss kring golfvet. Naturligtvis skrek jag
till af smärta och for som en bomb på
hufvudet i sängen Jag tilltalade piggsvinet i
de mest sårande ordalag, men fick hålla till
godo med min brors försäkringar, att
piggsvin voro högst älskvärda och nyttiga djur,
emedan de utrotade råttor och möss.
— Ja men, de ata också kycklingar, —
invände jag harmsen.
— Kycklingar ha vi icke här i rummet,
— upplyste min bror lugnande.
Nej, det skulle bara fattas! — Och
jag dök med hufvudet ned i dynan och
försökte somna från min förargelse.
Knapt hade sömnen sänkt siu första milda
dvala öfver mina sinnen, innan
mössfamil-jerna inne i bokskåpet fingo lif. Der blef
ett knapprande, ett gnagande och skrapande,
ett pipande och ett löpande af och till, så
min domnade hörsel snart blef klarvaken
på nytt..
— De ata upp dina alprosor och din
dyrbara Orckis Jusca, — skrek jag och puffade
Karl i armen.
— Åh, det betyder ingenting, —
mumlade min bror halfsofvande, — mössen äro
icke i herbarierna.
— Jo, det är just der de äro, jag bar ju
sett det med mina egna ögon.
— Jag begriper icke, att du kan vara så
ond på de söta små djuren, — sade Karl
fnurrigt och vände sig på andra örat. —
Nu vill jag sofva.
— Ja, sofva! — utbrast jag förtviflad. —
Som om det kunde bli fråga om sömn bland
alla dessa amfibier ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
