- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Femte Årgången 1889 /
53

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 7

ILLtTSTHEIlAI) I3AKNTIDNINQ.

53

liet i kappa med skinnbräm och blått flor
och framhviskade en ldvg förfrågan om en
börs med sex Hckor och 115 mark, 97
penni uti.

Nu var tant Dßas mätt rågadt. Hon
svarade ingenting på frökens fråga, hon
störtade in till Dika och såg icke huru de två
herrarne i tamburen slöto skönheten i ett
broderligt famntag.

— Dika, Dika, jag står inte ut längre.
Vi måste skicka efter polis.

— Hvad står nu på, kära Dea? —
frågade tant Dika oskyldigt. — Har Mabello
fått tandvärk?

— Nej, men tamburen är full af folk.
som vill ha den der börsen, och jag har re
dan gifvit bort den. Oj, Dika, vi måste
genast skicka bud till poliskammaren.

— Kanske du misstager dig, vi skola tala
närmare ined de der menniskorna.

— Jag misstager mig visst inte, — sade
Dea stött, — de skola allesamman ha 115
mk, 97 penni

När tanterna kommo in i salen, hvad fingo
de se? Kommercerådct, räfskinnskappan,
aktören, studenten, och skönbeten, allesamman
tumlade de emot dem och skreko: April!
April! April! April!

En sten begynte långsamt trilla bort från
tant Deas hjerta — allting gick ju långsamt
hos henne och en aning om rätta
förhållandet uppsteg inom henne som en aflägsen
ljusning. Sidensvansarne stormade öfver henne

— Tant Dea, tant Dea, du är väl inta
ond på oss? — Söta tant Dea I Snälla rara,
underbara tant Dea, mins du inte, alt det
iir t April i dag. — Du får ej vara ledsen,
hör du! Mabelle skall få kaife med dopp,
bani du inte är ledsen.

Tant Dea var hastigt uppmjukad, om hon
| ens hunnit hårdna till. 1 sjelfva verket var
upptäckten att alltsammans var ett narri
en sådan välgerning efter skiimseln, att
hon föga gaf akt på skämtet med henne
sjelf. Hon kände tårarne uppstiga i sina
fromma ögon och besvarade med verklig
hjertlighet alla de mystiska personernas
smekningar. - Så ni skrämde mig! — sade
hon blott

— Ja, tant, nog voro vi litet elaka den
här gången, — sade Camilla ångerfullt, —
men du kan ej tro huru frestande det var.

Jag tyckte hela tiden synd om dig, —
bedyrade Masse, som kände ansvaret för sitt
påhitt ha en liten bismak af samvetskval.

Nå. inte var det nu så farligt, —
lugnade dem tant Dea. I’å eftermiddagen
bjuder jag er alla på äppelpaj till Löfström.

— Nej, nej, nej, skreko ifriga röster.
— Det iir vi som bjuda dig och taitf Dika
och Mabelle. Du är den sötaste tant näst
tant Dika. Hurrah för tant Dea!

Tant Dika nickade åt barnen på sitt
vanliga trobjertade sätt. — Förlåt mig Dea,
att jag tillät barnens skämt, jag litade på
att du ej skulle missförstå dem. . . Men
nu kom någon i tamburen. . . .

— Det är en fru, som frågar efter sin
börs, — anmälde Sp i rea. Och bela
sällskapet brast ut i ett hjertstyrkaude skratt.

OUO

Huru Panthern slapp lös.

På en bangård i Amerika stodo Here
lokomotiv, några med sex, andra med åtta hjul.
Några voro nya och blanka, andra voro
nedrökta och illa medfarna. Några hade sin egen
tender, d. v. s. en vagn för kol och vatten;
andra hade ingen tender, utan medförde
sjelfva sitt kol och sitt vatten.

Stationskarlens barn, Ben och Hanna, stodo
framför det nyaste lokomotivet och- tittade
nyfikna på det. På hvardera sidan hade
det ett. stort hjul, som räckte dem öfver
hufvudet samt två par små hjul. Det hade
också en vagn med kol och derunder en
vattenrcservoir, ty lokomotiver behöfva iita
och dricka alldeles som små bain, ined den
skilnaden att de äta kol och vatten i stället
för smörgås och mjölk.

— P-a-n-t-h-e-r. Hvad är det, Ben? —
frågade lilla Hanna.

— Paiither, det betyder ett rofdjur,
-svarade gossen. — Hör du Hanna, skulle
det icke vara roligt att fara med Panthern
till nästa station och tillbaka igen?

— Ja, men hvad skulle pappa och
stations-inspektörn säga?

— Ingenting. Nog kan jag föra
lokomotiv. Jag har ju Hera gånger fått fara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1889/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free