Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
NYA. TltOLI-SLÄNDAN.
N:o 8
är det. der för en underlig gauimal kista?
— Han visade på ett jernbeslaget skrin, som
stod borta i en vrå.
— Åh, det der, det är pappas kassaskrin,
der han har alla sina vigtiga papper och
sina pengar, — upplyste jag beredvilligt.
— Mån tro det är tungt, — sade herrn
och lyfte på det. — Nej, inte särdeles, en
karl kan nog orka bära det.
— Åhjo. — instämde vi bägge.
När vi kommo ut i matsalen, hade Lotta
just kaffebrickan i ordning. Vi l|jödo artigt
den främmande taga plats och smaka pl
våra hembakade skorpor.
— Dem bar Gustafva bakat, — förklarade
Ella — Det der är Lotta, vår barnflicka.
Gustafva har farit för att helsa på sin mamma.
— Så. Och ni äro alldeles allena med
Lotta? Men ni ha väl drängar tänker jag?
— Jo två. Men de äro borta på
höberg-ning, en mil härifrån, och komina hem först
i morgon.
Sedan den främmande låtit sig kallet väl
smaka steg hau upp, bockade artigt för mig
och klappade Ella pä kinden.
— Jag är mycket tacksam, — sade ban
— för er vänlighet att visa mig våningen.
Helsa pappa och mamma så mycket, och säg
att. jag troligen hyr villan och att jag
kommer mycket snart tillhaka. Adjö! Adjö!
— Adjö, — nego vi och sågo honom
sliga upp på sin häst, lyfta på hatten och
rida sin viig.
— En fasligt stilig herre, det der. —
sade jag. — livad pappa och mamma skola
bli förvånade, när de få höra att vi haft
främmande.
Till vår stora förvåning återvände pappa
och mamma redan på eftermiddagen, åtföljda
af två obekanta herrar.
— Vet mamma, — skrek Ella förtjust, —
vi ha lisift besök, en herre . . .
— Som ville hyra villan, — inföll jag
utan att märka mammas bestörta min.
— Ni läto honom väl ej komma in? —
frågade pappa oroligt.
— Jo, vi visade honom bela våningen,
och han var rysligt tacksam.
Pappa utbytte en blick med de två andra
herrarne. — Hur såg ban ut? frågade pappa.
Vi beskrefvo honom utförligt Då vi nämnde
vårtan på högra kinden, slog pappa ihop
sina händer och utbrast: — det var han!
Det var Lasse-Maja, den värsta tjuf, som
fins i hela Sverige. Gud vare lof, att vi
kommo hem i tid.
Vi fingo nu veta, att de andra herrarne
voro poliser, ute på spaning efter
stortjnf-ven. De hade hört. att hau varit sedd i
våra trakter under olika förklädnader och
voro nu ute för att gripa honom. Pappa
och mamma hade liört samma rykte och
fulla af ängslan återvändt så snart de hunnit.
Man var nu beredd att knipa tjufven, när
han efter all sannolikhet skulle komma til
1-1 baka vid mörkrets inbrott, och vi barn voro
uppskakade under väntan på denna händelse.
Men den, som inte kom, det var Lasse-Maja.
Efteråt hörde vi, att ban blifvit gripen
samma afton i trakten
En klok råtta.
En lierro berättar: — jag stod en varm
sommardag framiÖr hönsburen ö.-h betraktade
kyck-lingnrne. Då såg jng en gammal råtta med
"väldiga mustascher titta ut lrån sitt hål i ninren
bakom hönsburen. Hon stod ett ögonblick lärande,
in n då hon såg att jag ej rörde mig, kom hon
nf, följd af en hel skara ungar. De styrde kosan
till ett lut med friskt vatten, som nyss" blifvit
inburet till kycklingarne, men så snart de nådde
tåtet och nngarno ville begynna att dricka, sntte
rfittmanima sig på bakbenoil och tvang dem med
hugg öi-h slag att vända om. Jag undrade
storligen huru hon kunde vara så obarmhertig or Ii
ämnade tillrättavisa henne, men beslöt sedan att
vänta lov att få se hvad hon vidare skulle
före-taga. Så snart nngarno pipande och jemrande
dragit, sig tillbaka, återkom mamma till fatet,
doppade försigtigt sina långa mustascher i vatt not,
Kastado en misstänksam blick omkring sig Och
slickade sig om munnen. Sedan drack hon en
liten klunk, vädrade med nosen och smackade, lika
vigtigt och omsorgsfullt, som smörprisdomarene
nå land tbru ksåtst ät In i n gar. Då hon synbarligen
Kände sig belåten med undersökningen "och
öfvertygad om att vattnet icke innehöll någonting
giftigt öller skadligt, uppgaf hon några små giilla
pip och i ett nu voro alin ungarne omkring henne.
Hon liit dem nu utan in vändningar släcka sin
törst. Liknar detta icke mycket el t
inennisko-förstånd?
O-uo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
