Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
im,nST«eliall bahntiiining.
85
odjur, — men hvad skedde? Han blef i
stället, aili ifrigarß i Sin rå 11 fångst,. Brita
var lugnare. Med sitt skall sekund era de
hon blott sin vän, men höll sig alltid efter
honom. Kanske var hon dock lika tapper
för det. men ansåg att karlar i allmänhet,
förstå sig bättre på jagt.
Ja, Triton Tax är död. Huru mången
gång bar man ej set t barnen slå sina kloka
hufvuden tillsamman för att utfundera
huruvida detta underdjur var en „råtta eller en
,.kissa", en utter eller „en stor utländsk,
svart hermelin. Det var visst någon, som
haft, en tam hermelin hemma.
Triton var den bästa nattvakt och
bus-vakt. Kom soldaten, som hemtade ved, in
i köket, så fick ban taga lykta och
tändstickor. Men om ban gick längre in i
rummet, behöfde ban exempelvis söka
tändstickor, så var Triton olycklig. Han tillkallade
då allt linsets folk för att fråga om man
nen hade rått till sådant.
Och när Kat,ti, den gamla trotjenarinnan,
gick ut, skulle Triton, och naturligtvis Brita
ined, följa henne till torget. Köttguminorua
gåfvo lumom mat; och ban var mera nöjd
dermed än med den ban fick i hemmet.
Äfven för barnen smakar ju främmande mat
ofta bättre än den de få hemma.
På landet var Triton allas favorit. Hans
största nöje var skogen. Han slank vid första
tillfälle in i den, och syntes först efter lång
tid igen. — Kl. 7 på aftonen skulle ban
alltid Riretaga sin promenad. Han skälde
då, skrapade allas fötter, sprang fram och
tillbaka i den tron, att ban kunde narra
sitt. Iiiisbiiuiinilk liksom sina fyrbenta
vänner. Och när ban på detta sätt fält alla
på en längre promenad, då kände hans glädje
inga gränser.
Sällan trä|lar mun menniskor så ärliga
som Triton Han erkände hvarje fel ban
begått. Man behöfde blott fråga honom,
ni-h man såg pä hans hållning genast oiu
lian var den skyldige Ty då stod ban stilla,
hängde hufvudet nedåt och afvaktade sin
aga, om sådan kom i fråga, med lugn.
Var ban oskyldig, förändrades icke lians
glada min» Måtte alla barn vara lika är-1
liga som ban I
Båten var hans största nöje. Kom ban
till en strand, der en båt var uppdragen,
var hans första handling alt. klifva i den.
Var båten ute, så gjorde ban alla möjliga
försök att undersöka den. Han skulle nog
varit mera förståsigpåare än någon menniska,
om han blott kunnat, på menskligt säll
afgifva sitt omdöme om saker ocli ling.
„Stackurs Triton !•’ skola visst många af
lians vänner säga.
Jag nämnde att. ban alltid skulle följa med
Kat.ti. Ktt undantag dock. Om söndagen
begärde ban aldrig sådant, lian låg då lugnt
under sängen, men icke en gång skulle ban
gjort sig besvär att framställa en sådan
anhållan. Han visste att, ban icke fick lof att
gå i kyrkan som menniskor. Och dock är
det omöjligt att fatta orsaken dertill, att
ban icke </"’ anhöll om lof alt, följa med!
.Blef det, deremot, utfärd ,var Triton alltid den
första äfven om söndagen. — Rom
husbonde-folket sörjer honom framför alla hans trogna
kamrat Brita.
Under timmen.
Läraren i en byskola, der pojkarne voro
mer än vanligt sjelfsvåldiga under timmarne,
höll engång följande föredrag på klassen om
striden vid Thermopylä;.
— „Innun det kom till drabbning, sände
perserkonungen el t bud I ill laceilettipnierne
med följande uppmaning* . . . tag hit
snurran, Petterson, ja, ja, just du. Jag såg att
du smög den i fickan . . . „nicd uppmaning
att utlemna sina vapen" . . . Lundström
sitter rak, hvad är det att krumbugta sig
som en sprättbåge! . . . Grekerna svarade
.....hvad är det Eriksen tasslar bakom
Öhqvists rygg ..." kom och tag tlein ! Och då
man nu antydde för grekerna, att fiendernas
antal var så stort, att. denis pilar skulle
förmörka soleil, svarade Leonidas föraktligt : så
mycket bättre". . . Bergqvist, jag kastar (lig
på dörren, om du inte är stilla . . . „vi slcola
| då fäkta i skuggan. Fyra dagar senare
följde anfallet. Slutligen visade en
förrä-| disk grek vid namn" . . . Andersson, lät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
