Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
illustrerad barntidning.
98
Chicago !u o. s. v. Sciian tågade alla till euj
stor sal eller luill ined tak, men utan
väggar, och der fingo de middag: en bit
rostbiff med potäter, kål och gurkor, t.lit* ocli I
äppeltårta. Derefter kom igen ett tal,
pojkarne ropade burra! och festen var slut.
Min far hade en betjent soiu hette Jolin
och med honom fick jag ibland sträfva
omkring i Chicago. Det är en mycket stor
stad och den ligger midt i prärierua. 1 för-1
städerna ser man öfver allt det gråhvit»
prärigräset spira upp mellan jernvägsskenor
och på gårdarna. Chicago betyder „duger
inte till någonting". Det är nemligen ett
indianskt ord och indianerne, som förr
bebodde platsen, kallade den så emedan den
var så fattig på villebråd. På en annan
indianstams språk betyder det „gå din vägu,
och Jolin berättade att han som barn lefde
bland indianerne med sin far som var
nybyggare, och då hörde dem ofta säga till
barn och hundar, som voro i vägen! — elli
ca go, elli ca go! — 1871 braun staden upp
belt och hållet, så att endast ett hus fins
qvar från denna tid. Men amerikanarne äro
så duktiga och snabba att bygga och
Chicago är dessutom en så utmärkt
handelsplats, att staden redan under första året
efter branden bygdes upp igen. Nu har den
bara nya vackra ståtliga stenhus, ofta ända
till elfva våningar höga, kyrkor, teatrar, breda
gator och brådskande spårvagnar. Dessa se
mycket underliga ut, ty muu ser hvarken
hästar eller ångmaskin, endast att vagnen
rullar fram på gatan som genom trolleri.
På hvardera ändpunkten finnes nemligen ett
stationshus ined maskineri, som framdrifven
vagnarna.
När jag varit sex veckor i Chicago, talade
min far en dag med mig mycket länge och
kärleksfullt och sade att ban skulle önska
det jag nu skulle börja gå i skola. Han
frågade mig, om jag hade motvilja för at t
besöka en amerikansk skola och hädanefter
läsa på engelska. Det fans en skola i en
mindre stad, Blooinington, några timmars
jernväg från Chicago, dit ban gerna ville
skicka mig, emedan den var mycket berömd
och han kände föreståndaren. Jag skulle få
5 dollars *) i fickpengar måuatligen, en egen
* L"ngef. 25 mk CO p.
ridhäst, lärare i rida, fäkta och skjuta och
hvarannan söndag skulle jag fä komma hein.
Jag var nog tacksam för min fars godhet
och frikostighet mot mig, men det kändes
tungt att skiljas från mamma. Ilon strök
mitt hår och sade att jag sjelf finge
bestämma, men hon såg hellre att jag ej
stannade i Chicago. Det var en stor stad med
bullersamt, lif och hon var rädd att allt det
nya omkring mig, i förening med det
främmande språket, skulle hindra mig att göra
goda framsteg i skolan. Hvad fickpengarna
beträffade, så sade mamma leende, att hon
ämnade taga derifrån 4 dollars innan hon
skickade dem till mig, tv att ge mig allt,
vore att uppfostra mig till slösare.
Jag hade nu i 4 veckor alla dagar tagit
timmar i engelska- och äfven lärt mig
mycket af Jolin, jag förstod så der temmeligen
engelska blott man ej skenade alltför mycket.
En vecka efter samtalet med min far foro
mamma och herr Steen med mig till
Blooinington. Det är en stad till innevåuarnes
antal ungefär sä stor som Åbo, men
betydligt lifligare, med spårvagnar, fiera kyrkor,
teatrar och en mängd skolor. Skolan var
ett stort, flera våniugar högt hus och öfver
ingången stod med stora bokstäfver: »Illinois’
Normal Scliool". Vi infördes till
föreståndaren, professor Cook, en medelålders mera
fet och liflig herre som strax skakade haml
med mamma och frågade hur min far mådde.
Jag undergick sedan ett förhör, mycket lätt
och obetydligt, emedan professorn sade att
det främmande sju åket var mig ett så stort
hinder att jag i alla fall måste komma på
en låg klass, tills han fick se hvad jag kunde.
Efter det jag inskrifves såsom „Charles
Rænnmaun", blefvo vi bjudna på frukost al
professorn, och derefter reste mauima och
herr Steen hem till Chicago.
Det var afton när jag, efter att ha följt
dem till stationen, kom upp på mitt lilla
rum som jag skulle bebo ined en annan
gosse. Skolan hade ett internat och min
far önskade att jag blef intern. Det var ett
ganska stort rum med hvitrappadc väggar,
ett. bredt fönster, blommig matta på golfvet,
en stor säng, tvättställning, två bord och 4.
stolar, allt af ljusgiUt trä. Det såg mycket
snygt, ljust och gladt ut, men jag kände
mig förskräckligt illa till mods. Finland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
