Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
nya tliollsländan.
99
mamma, mitt kära hem i Tavastehus, skolan
och pojkarne, ja till och med Mellida,
föreföllo att vura så aflügsua, och jag så ensam.
Skulle jag verkligen bli qvar här i Amerika
för återstoden af mitt lif? Skulle jag,
liksom min far, slutligen glömma mitt eget
språk och hli mera amerikanare, än finne?
I korridoren hördes prat och sorl af det
språk som kanske hädanefter skulle bli mitt.
En „gong" ringde nero i första våningen.
Jag var nu så mycket hemmastadd med de
amerikanska sederna att jag förstod att detta
var första ringningen till töet-, hvarför jag
löste upp remmen kring min nya fina läder
nattsäck som min far gifvit 111ig och tog
fram borste och kam.
1 detsamma hvisslade någon muntert
utanför, en skrattande röst "sade på engelska,
tydligen såsom svar på en fråga: — nej,
jag vet icke, men jag är säker på att ban
går klädd i en renhud och luktar tran.
Dörren öppnades och en spenslig gosse
om 12 år inträdde, lian blef blodröd då
han såg mig, bockade litet och mumlade
nftgot, hvarefter han skyndade till
tvättställningen och begynte borsta håret och tvätta
händerna med en förtviflad hast. Jag gjorde
detsamma på mitt håll. När gongen åter
ljöd, skyndade ban mot dörren, men hejdade
sig och sade osäkert: — talar ni engelska?
— Lite, — sade jag.
j|an rodnade djupt, men fortfor så hastigt,
att jag knapt kuude följa med orden: —
teet drickes i lilla matsalen, första våningen,
rummet — hvarefter han sprang ut och
förenade sig med kamraterna som stimmade
i korridoren. Jag följde med strömmen och
satt snart vid ett långt bord med hvit duk,
fat ined koriuthkakor, smörgåsar och
äppel-kompott. (Forts.).
Om fjärilarna.
|At A!t«).
(Porta. ir. niö 12).
är larverna uppnått sin fulla
utveckling bereda de sig till det sista
lind-ombytet. Det försiggår iiuiiii omständligare
än vanligt. Larven lemnar ofta den växt
ål
på hvilken han hittills framlefvat sina dagar
och beger sig ut i vida verlden.
Ibland ser man några arter rusa åstad
som små ifriga jernviigståg öfver vägar och
stigar. De söka då en lugn, ostörd vrå,
der de i stillhet få fullborda sitt värf.
Deras val faller ofta på stenar och gärden,
andra qvarblifva på växter eller gräfva ned
sig i jorden.
Hvarje larv har en spinnkörtel. De, hvilka
ha dem riktigt väl utbildade, spinna kring
sig en kokong, d. v. s. ett fodral af
silkes-trådar, som äro hopkittade och fasta genom
ett limartadt, ämne. I detta lilla sofrum
afkläda de den sista larvhuden och äro
puppor.
Do larver åter, hvilka ej ha råd att bestå
sig kokong, fästa de bakre fötterna ined
smidiga silkcstrådar vid något föremål och
hänga fritt nedåt. Andra omge sig med en
skorpa af jord.
Puppan är först mjuk och fuktig, men
sedan fuktigheten afdunstat, blir den hård
och får sin verkliga färg.| De flesta puppor
äro brunröda, men de kunna äfven glänsa i
guld eller skifta i de mest olika färger.
Några äro trinda, andra kantiga med taggar
och utskott.
Några puppor utvecklas inom fjorton
dagar, andra kunna låta vänta på sig i många
veckor. Några dagar före fjärilns framkomst.,
brukar puppan ändra färg och skalet
mjuknar. Annars skulle fjäriln ha svårt att tränga
sig igenom. Puppan spricker uppe på
ryggsidan nära hufvudet och fjäriln sticker ut
främre delen af kroppen. Med benens
tillhjelp befrias slutligen äfven bakkroppen och
fjäriln kryper ut. Den ser mycket
besynnerlig ut först. Vingarna äro belt små och
sitta som stora öron strax bakom hufvudet,
bela fjäriln är dtifven och fuktig.
Fjäriln sätter sig nu så att bakkroppen
och vingarna kunna hänga fritt. De små
rör eller nerver som förgrena sig i vingarna,
spännas ut då vätska pressas iu uti dem
från kroppen. Småningom få vingarna sin
naturliga storlek och stadga.
Kanske blott en qvart efter det
puppska-let brast lyfta sig två par skimrande vingar,
först liksom på försök, sedan med
förtjusning. Och så börjar fjäriln sitt glada
poc-I tiska lif, — några herliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
