Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 nta tkollsländan. N:0 13
Fjärtarnas käkar äro förkrympta, deras
långa silkeslena sugtunga rullas ihop som
en urfjäder när den ej begagnas. Fötternii
äro klena och mjuka, just lämpade att ej
skada blommornas fina blad, när de snaska
honung ur deras inre.
Det vackra, förgängliga stoft, som täcker
fjäriln? vinge och som så lätt strykes af mot
vårt finger, är ordnadt alldeles som pertorna
på ett tak, så att. ett fjäll alltid till hälften
täckes af ott efterföljande. Det iir så roligt
att betrakta ett sådant fjäll under mikroskop.
Fjällarna Hyga alltid härs och tvärs med
en egendomlig fladdrande flygt. Och detta
iir af stor betydelse för dem, ty annars
skulle de än oftare än nu bli fåglarnas mat.
Deras lif som fullt utbildade insekter iir
kort. endast några soliga dagar. Sedan de
lagt sina ägg, dö de bort. Dessa ägg
utvecklas sedau och öfvervintra som puppor.
Hvarje år läggas miljoner, miljoner
fjärilägg i vårt land, men fåglarna och myrorna
äta dem, regnet och blåsten sopa dem bort,
endast en bråkdel uppnår sin bestämmelse.
Derigenom uppträda de ej till den skada de
kunde. Vi behöfva endast ihågkomma
larvens glupskhet, så förstå vi, hvilka
härjningar de kunna åstadkomma när de uppträda
i massor, som det vissa år händer. Fjäriln
sjelf är det vackraste, oskadligaste lilla
väsende.
Det. finnes så mycket underbart i dessa
insekters lif, sä mycket af intresse, men det
kan ej berättas till sina finaste skiftningar,
det måste ses. Älta.
Råttans bjudning.
(Eftor Tolstoy för små barn).
-wi) et var engång en råtta, som bodde
under en ria. I golfvet var ett litet
hål. När bonden tröskade i rian, föll säd
ned genom hålet rakt i råttans skafferi. Och
bon mådde godt som en prins i sitt slott.
Engång ville bon skryta med hur bra hon
hade det och så ställde hon till bjudning.
Ilon städade sin grop och sopade ut alla
agnar som fallit ned. Svansen begagnade
hon till qvast, hou hade ingen bättre.
Sedan tyckte hon bålet var för litet. De
andra råttorna skulle kanske tycka, det såg
fattigt ut. Och gamla tant Råttskild skulle
ha svårt att stiga ned med sina styfva ben.
Det kunde omöjligt gå an. Hon arbetade
derför från kl. 4 till kl. Vs 7 en morgon,
för att få den lilla öppningen förändrad till
en riktig paradingång. Sedan sköljde hon
sina tänder efter arbetet och trippade ut.
Hon tittade in till några bekanta familjer,
och bjöd dein på frukost. De voro mycket
färdiga att följa med, ty de hade ej förtärt
annat än litet diskvatten inne hos grisen.
Det var deras morgonkaffe.
När de gamla rått-tanterna med mycket
krusande skulle stiga in genom paraddörren,
funno de den till sin förvåning igenbommad.
Bonden, som inte märkt råttans förra lilla
ingång, såg deremot det stora hålet och
stoppade förgrymmad igen det.
Råttan stod som slagen af åskan och alla
gästerna suöto sig för att dölja sin
missräkning och förargelse. Och då det
omöjligt gick an att bjuda dem in köksvägen,
måste bjudningen uppskjutas till en annan
gång.
m—
För mycken artighet.
I Med bild).
Hvem trippar så nätt hos grannen Jöns/
Nej, sr, det år hans Bramaputtra höns!
Nu skall jag gala, nu skall jag dundra,
Så hela verlden skall sig förundra.
1. Kuckcliku!
2. Kuch t . . Stolta re nu l
j. Ännu litet stoltare! Kuck . . . uhu!
if.. Der sitter just som en propp i krafven.
Kuck . . . kuck . . . han går inte, det
var räfven!
j. Kuck . . . kuck . . . nu går han . . .
Kuck!.. var nu rask!
Kuckeli . . . kuckeli . . . kuck . . .
pladask!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
