Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
illustrerad barntidning.
101
Flickornas påhitt.
.Ku qväfvande varm afton i början uf .Juni,
korn Emma hem från stationen dit hon gått
att följa en skolkamrat,, som reste till
landet. livad det var qväft oeh hett i hennes
tarfliga lilla licni vid Fredriksgatan! Vid
fönstret halHåg i en länstol hennes mor, som
nyss kommit upp från en lång oeh svår
sjukdom. Hennes båda äldre systrar, Mimmi och
Eva, voro sysselsatta att ändra en gammal
bomullsklädning; den ena sprättade och den
andra sydde på symaskin
— Det iir bra hårdt att. nödgas stanna i
staden, — utbrast Emma halfgråtande, —
som helst. Se här, sprätta slut den här
sömmen åt, mig, så får jag gå och bestyra
om theet.
— Nej, låt mig göra det I — ropade en glad
röst och Wenny Janson, flickornas kusin och
fostersyster, steg in i rummet. Hon hade
tidigt blifvit föräldralös och då tog hennes
moster, ehuru sjelf en fattig enka, henne till
sig. Efter slutad skolgång blef Wenny
lärarinna i en småbarnsskola. Mimmi skref
rent åt jurister och Eva gaf timmar i
pianospelning åt nybörjare. Wenny var som en
syster till dem alla och spred solsken i
hemmet genom sitt hurtiga och muntra lynne.
när alla andra menniskor resa till landet,
det herrliga, sköna landet, der man fåi simma,
plocka blommor och bär, meta och äta
filbunke.
— Ja. det är så, mitt barn, — sade
modern med sin svaga röst. — men det fins
dem som äro iinnu mer att beklaga, än vi.
Stackars sjuklingar, som måste ligga till
sängs och ej ens få en Häck af
sommarluften i sina instängda sjukrum på hospital och
lasaretten Du kan åtminstone gå ut i
Djurgården eller Kaisaniemi ibland . . .
— Kaisaniemi! — ropade Emma otåligt,
— hvad bryr jag mig om Kaisaniemi. Inte
kan man hvarken .simma eller meta der.
— Fy, Emma, att du näns säga så,
förebrådde Eva, - tänk på stackars mamma,
som ej ens kan gå ut ännu. Lilla kära mor,
som vi jemt och nätt fått upp i länstolen,
tillade hon ömt och kyste moderns hand.
- Ja, du borde blygas, Emma, —
instämde Mimmi, — nu sedan skolan slutat
har du ju god tid att vara ute hur mycket
— Jo, jag måste få bestyra om teet i
qväll, — fortfor hon, — ty se hvad jag har
häri — Hon stälde på bordet en flaska
tjock kall grädde och en karott
rabarber-kräm. — Ja, titta ni! När jag bar
kommissionerna, som jag köpt upp åt fru
Rosenberg, till hennes stadsqvarter, gaf madamen
mig detta och sade att frun skickat det med
mjölkbudet i inorgse till mig. Var det ej
hederligt? Och så, vet ni flickor, har jag
fått en lysande idé. Jag vill rent af spricka
innan jag fått berätta den. Men först skola
vi dricka té eller åtminstone skall lilla
mutter ha sitt. Ili och hej, nu skola vi festa
med rabarberkräm och grädde!
Hon svängde om med Emma soin glömde
att vara sur, och lick henne med sig i
rummet bredvid, der en hällkakelugn bakom en
gardin förestälde köket. Snart stod ett
litet rundt bord dukadt med ett rykande
té-kök, smör och bröd, krämfatet i midten och
bredvid det en skål den allra präktigaste
grädde. Vid den sjukas tallrik var eu liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
