Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
nya tiioli.sländan.
N:o 16
Gråten hindrade henne att tala.
Men jay skall söka det, jag skall söka ditt
mynt, - fortfor hon, — och jag skall hitta
det, det iitiis/r- linnas.
Ingen hade märkt mig och jag gick sakta
bort, uppfyld af tacksamhet mot Käte.
Efter skolans slut kom hon till vårt rum och
sade förlägen: — hör du. Charlie, du vet
väl att Georg . . . det vill säga . . ja nå,
du vet att kamraterna ha den der dumma
misstanken. Och derför tänkte jag att vi
skulle tillsammans söka genom bela ert rum
riktigt ordentligt, ber du, fyra ögon se ju
mer sin två, och myntet måste finnas
någonstädes.
Jag tackade henne och vi sökte ånyo
öfverallt, men utan att hitta det förlorade
Vi voro båda nedstämda, men Käte lemnade
mig dock med den trösterika försäkran att
bon ämnade söka bela qvällen. Strax derpå
kom hon jublande, skrattande och slinkande
tillbaka. Myntet var funnet — i fickan på
Georgs cricket-röck!
Stor uppståndelse. Georg bad mig
skam-Ilat om förlåtelse och Pitt dansade at glädje.
Jag var visserligen sårad öfver att ban genast
kunnat misstro mig, men Pitt började åter en af
sina trassliga förklaringar: — „ser du, jag
trodde inte att du . . . det vill säga jag
trodde att gossarne trodde, att du trott, jag
menar, att jag trodde" ... o. s. v.
Men efter den dagen slöto Käte och jag
ett last kamratsförbund.
(Forts )
ÖnO
Molntappar.
— Nå, Augusta? — Moster Saras ton liit
frågande, men Augusta såg ned med sin
Irumpnaste mill och låtsade icke höra. Ilon
satt och fållade köksbanddukar under ihärdig
lystnad, och alla moster Saras försök att
inleda ett samtal hade strandat.
Pappa, mamma och Fanny voro borta på
besök och barnen hemma med moster Sara,
som sällan for på visit. Hon satt för
närvarande ute på verandan oen skar bönor,
och bredvid henne satt Augusta, som haft
åtskilliga motgångar under dagen och var
vid sitt allra vresigaste lynne. Det var en
ljullig dag på cftersommarcn, med tystnad,
spegellugna fjärdar och en fläkt af vemod i
luften. Sommaren höll på att säga farväl,
man ville liksom utsträcka begge armarne
för alt hålla den qvar.
— Nå, Augusta? — sade moster Sara
ännu en gång och såg på henne med en
vänlig blick bakom glasögonen. — Har du
gifvit akt. på, huru vackert allting iir i dag?
Jag tycker du ej skulle nänuas störa
stämningen i qväll med ott så missuöjdt
utseende.
— Ja, när allting är så tråkigt, —
utbrast Augusta häftigt och skrufvade sig pä
stolen.
— Kanhända rår du sjelf derför. Tänk
om allt det tråkiga berodde på ditt. sätt att
so saker och ting i dag.
— Åh nej, moster. Men Thilda var så
stygg och hade inte min bomullsklädning
struken i morgse. Och när jag kom ut till
kaffebordet hade de druckit upp allt
kaffet . . . Och på förmiddagen lånade Figge
mitt metspö och slarf våde bort kroken
. . . Och så gick e.u blomkruka sönder,
när jag skulle vattna i sälen . . . Och så
fick jag inte gå och plocka ballon med de
andra, fastän jag så rysligt gerna ville. Och
så är det så tråkigt, så, att fålla de här
otäcka handdukarne ... Augusta slängde
trådrullen, så den flög utåt gräset.
— Åhå, kära barn, hvad du har liten
sjelfbeherskning! Allt detta förtjenar ju
knapt en missnöjd min, och du har gått och
slirats liela dagen och varit otreflig för din
omgifning. Huru skall dat gä i framtiden,
när du lägger sådana småsaker så mycket
på sinnet?
— Ja, hvarför skola alla förarga mig?
Alltiil är det småsaker, när jag är ledsen!
— Augusta I — sade moster Sara med
det der bistra i tonen, som gjorde att
barnen kände sig grufligt osäkra. — Tänk på
hvad du säger. Att Thilda inte hann med
din klädning var icke hennes fel, ty hon hade
fullt upp med maninias och Fannys kläder
till i dag. Du hade ju kunnat stryka den
sjelf, — hvarför skall du alltid göra dig
beroende af andras tjenster? Och kaffet! När
man sölar med sin päklädning. så man
kommer först kl. 9 till kattebordet, så lår man
verkligen skylla sig sjelf, om kaffet är slut.
Metspöet hade du sjelf lemnat på bryggan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
