Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 ’21 illustrerad barntidning. 139
— Det var så underligt, — fortfor mamma
sakta, — att ban dag for dag tycktes mer
inse sin oral,t mot oss ocli ångra den. Långt
mer än vid vår ankomst. Ocli före sin död
liade ban öppet ocb varmt erkänt, den
inför mig ocb bedt dig ocb mig om förlåtelse.
Jag tror icke att vår hitkomst var förgäfves.
Jag liade fått lof att vara borta från
skolan en vecka. Denna tid tillbragte vi i
stillhet hemma.
Mumma hade mycket att, bestyra om i
anledning af min fars död och herr Steen
kom alla dagar för att hjelpa henne ordna
min fars papper 111 m. Men deremellan
liade vi små lugna samtal och promenader.
Vi brukade i synnerhet fara ut eller
spatsera omkring i Lincoln Park, som ligger
vid stranden af den blå, mildt böljande sjön
Michigan. Herliga höga ekar, kastanier och
valnötsträd viixa i långa alléer, under hvars
gröna hvalf man ser utåt den hafslika insjön.
Innan jag for tillbaka till skolan, talade
mamma med mig om vår framtid. Hon sade
att jag nu var 16 år och att det vore skada
att åter afbryta min uppfostran samt flytta
tillbaka till Finlaud. Professor Cook liade
skrifvit att jag visat goda framsteg och
troligen finge hoppa öfver en klass. Således
skulle jag liafva endast två år qvar i
higli-scliool. Det, hade alltid varit min dröm att,
bli en god ingeniör ocb här i Amerika
erbjöds mig ju den bästa fackutbildning på
denna bana. Derför hade mamma tänkt att
vi skulle stanna qvar här tills mill uppfostran
vore slutad och sedan då jag liade lärt mig
ett yrke, hvarmed jag kunde förtjena mitt
uppehälle, skulle vi återvända till Finland.
Min fars förmögenhet var visserligen rätt
stor, men den iinge icke bli ett liiudur för
min utbildning, utan en sporre.
Om du t. ex. vill egna dig åt
ingeuiör-vetcnskapen — anmärkte mamma, — skall
det bli (iig till stor hjelp att. ega ett. kapital.
Jag var mycket nöjd med mammas beslut,
ty jag liade redan fäst mig vid skolan och
tyckte det hålle blifvit ledsamt att lemna
den. Mamma skulle nu sälja huset i
Chicago och flytta till Blooniington, så länge
min skoltid varade. Med godt tnod
återvände jag till skolan. (Forts.)
Q2KSÖ
Fyrfota gardet.
(Slutet.)
jufter så många sotdöda. ihjälskjutna,
upp-ts^ ätna, förrymda och bortstulna fyrbeuta
väktare hade vi icke mod att så snart åter
inskrifva en ny i milorna. Tio år gingo
förbi utan hundskall i huset. Men detta
blef slutligen en alltför lång ly.-tnad. Vi
förskaffade oss ett par kanariefåglar för att
få en finare konsert. Den första
fågelprinsen var stygg mot sin fru och fick heta
Kristian Tyrann. Alltsedan ha alla hans
efterträdare hetat Kristian och alla fruarna
naturligtvis Stina. En morgon i
skymningen smög sig en främmande katt in i huset
och anammade Stina. Hvarför liade; vi
icke en hund? Vi beslöto att åter inskrifva
en gardist. i milorna.
— Gardist N:o 7. Posse hette han I —
vår finska koksa kallade valpen Paksu, för
att ban var så tjock, och deraf blef Passé. I lan
yar åter en pudel, mon hvarken så hvit som
Fylax eller så svart som Pukki; — snarare
svartgrå med hvit bringa. För resten, han
också, en klok, tillgifven och litet tjufsig
kamrat, fastän icke så ryktbar, som Pukki.
Han hade, som Brillo, ett medfödd afsky för
slarfvigt. klädt folk ocb fick många gånger
erbarmeligt stryk för att ban nafsade
tig-garne i benet vid kökstrappan. Der fans
en rotting enkom för hans räkning instucken
vid dörrposten i köket. Och för hvar gång
Passé fick stryk, blef ban sin husbonde mera
tillgifven Det, var hundförstånd i honom,
Han begrep, att ban måste ha varit dum,
men ban begrep ej på livad sätt. Nästa
tiggare nafsade ban åter i benet.
Vi bodde den tiden alla somrar i
skärgården. Passé trodde sig vara född till fisk;
hans största nöje var att hoppa i vattnet
och simma efter ett. trädstycke, som
kastades åt honom; kastades der en sten. så dök
hau ned efter stenen, ocb var der grundt
vatten, krafsade ban upp saml i bottnen, så
att vattnet, blef grumligt, lian gaf sig
ingen ro, innan ban fann sin sten, fick vatten
i halsen och hostade, men kom triumferande
våt med stenen och ruskade af sig, så att
der fingo alla närstående akta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
