Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
nya tiioli.sländan.
N:o 16
Jag blyges ännu, då jag tänker pfi, hur
dumma och syndiga mina känslor härvid voro.
Du skall kanske knappast kunna tro det,
men vet du, min dåraktighet gick verkligen
så långt, att jag skämdes, då jag med
matkorgen i hand mötte mina skolkamrater —
skämdes för att hjelpa min egen, fattiga mor.
Några af mina kamrater voro också lika
enfaldiga som jag sjelf. De talade jemt 0111
kläder, yfdes, om de hade något nytt på sjg
och gjorde till och med narr af dem, som
voro tarfligt klädda.
Jag mins hur en af dessa Hickor en dag
då jag kom i skolan, med spefull min
betraktade min klädning och spetsigt frågade
om jag hade ärft den efter salig mormor.
Den hade visserligen varit min mors och
var nu omsydd åt mig. Jag tror, att den
var ganska snygg, men blott för den dumma
anmärkningens skull grät jag och kände mig
olycklig hvarje gång den skulle begagnas.
Ja, bort, bort ville jag, från alla dessa
tarHiga och tråkiga förhållanden. Och bort
kom jag.
Min mor hade en gammal moster, som hade
haft många barn, men de voro nu alla
antingen gifta eller döda. llon skref, att bon
kände sig ensam och erbjöd mig att komina
till henne.
Mina föräldrar antogo med tacksamhet
tillbudet, och jag kände mig obeskrifligt stolt
öfver min lycka. Min moster var enka efter
en adelsman. Det var inte litet rart, tyckte
jag, att för mina kamrater få skryta med
att jag skulle till min moster, fru
Lejon-stjeina, som bodde i den stora staden X.
— Men hvad skall du ha till resdrägt?
frågade en af kamraterna, högst intresserad.
— Naturligtvis en ny klädning, svarade jag.
ehuru jag vill visste, att detta ej var att
hoppas på.
Ändtligen randades den efterlängtade
resdagen. Hur gerna ville jag ej fara med
första tåget klockan 4 på morgonen för
att slippa visa mina kamrater att jag
sjelf bar min nattsäck och, hvad värre var,
att jag hade min gamla vanliga klädning till
resdrägt. Men jag måste gå ned till det
billigare tåget klockan 12 i stället.
Kes-pengarne räckte ej till det andra.
(Forts.)
Pristäflan i N:o 16.
I denna täflan ha 8 flickor och
en gosse deltagit. Sländan tackar
dem å gubbens i mån vägnar lör
de roliga brefven, och ber dem
observera b nr 113’ter ban ser ut, när
ban nästa gäng vänder sitt runda
anlete mot jorden.
Bland brefven är ett,
nmlerteck-nadt Jeronynms, bonde, (namnet
uppgifvet för Red.) det lustigaste. Men
som förf. är öfver 18 år, kan ban
icke erhålla pris, endast grand
men-iion honorablc", hvilket betyder så
mycket som „stor heder ocli tack
för besväret". Som välförtjent af
pris kommer hans bref likväl att
ingå i Sländan.
Af de öfriga täflande erhålla
följande pris: Elsa von Born, 10 år,
Aina Apjtélgren, 16 år, Signe
Lagerstam, 13 år, Helmi Selin 15 år och
Jenny Stenbäck. 13 år. De fyra
sistnämndas täflingar äro jemngoda,
hvarför endast en af dem, den
kortaste, kommer att införas.
Prisen tillsändas pristagarene
genom Sländans Red.
»mm*
Sländans nyheter.
Dusk och slask! Sådan är hösten. Han
drifver oss inom den kära hemknuten, han
sätter skolboken i vår hand och tänder en
munter brasa till vår ära. Ibland har ban
fickorna fulla af äplen och plommon, men
säger tillika: akta er, snålvargar, jag
frestar er, men ni skola visa att ni ha
sjelfhe-herskning 110g att inte skaffa er ondt i
magen. Det är godt om den snålsjukan i år,
och många mammor lux ined bekymmer
skickat sina äppelmumsare till hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
