Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
N:o 23
att alls iner få se henne frisk och såsom
förut. Likväl gick det framåt och en dag
sade doktorn, att hon skulle bli utskrifven
om en vecka, i fall intet oväntadt tillstötte
Den dagen firade Käte och jag ined att
bygga (le grannaste luftslott vid brasan i
hennes lilla kökskammare, trots den
mumlande uegriunans närvaro. Jag hade hyrt
ett rum af mr Baker, visserligen öfver
portgången, men varmt och snygt, med kamin
och mörkblåa tapeter. Dermed följde äfven
några tarfliga möbel, men dessutom hade
Käte och jag tillverkat sådana af gamla
packlådor, spik och blommigt kattun. Eu mattbit
återstod ännu att att köpa samt kol och ett
par kokkärl. Katcs matmoder hade skänkt
en gammal länstol och mr Baker ett litet
bord. Dem stälde vi vid fönstret, det skulle
bli mammas plats under konvalescenstiden.
Hon var så svag, då hon flyttades hem, att
hou brast i gråt vid åsynen af det lilla
fattiga, men hemtrefliga rummet. Då hou
legat en stuud, hemtade hon sig dock
småningom och kunde leende beundra våra
sinnrika inrättningar, den nya blanka tékittolu,
stekpannan, den mjuka länstolen och den
lilla buketten af reseda och vinterastrar som
Käte skafiat. Vid sidan af dessa blommor
såg jag sedan alltid hennes ansigte i
fönstret under den närmast följande tiden, då
jag återvände hein från mitt arbete. Det
var så aftärdt, så infallet och blekt, men
mitt hjerta klappade dock af glädje hvarje
gång jag såg det. Hur annorlunda hade det
icke kunnat vara, hur långt värre och
sorgligare !
Så snart mamma blef litet starkare,
begynte hon öfvertaga hushållsbestyren Vi
hade hittills hemtat mat från mr Bakers
kök, men skulle nu börja ha eget hushåll.
Jag brukade köpa upp kött ni. m. tidigt på
morgonen innan jag gick till mitt arbete och
Käte tittade en gång i veckan in i
skymningen för att diska, skura kitteln, sopa eller
dylikt. Ibland bjödo vi Käte på the och då
kunde inan ej se ett muntrare Sällskap. Jag
hemförde en påse nötter och dukade bordet,
medan Käte fick tliépannan att koka.
Småningom blef mamma frisk och vi hade
varit lyckliga, om icke vår fattigdom varit
så stor. Kolhandlaren hade visserligen ökat
min liin med en half dollars, men det oak-
tadt lefde vi från hand till mun. Att jag
nödgats öfvergifva mina studier grämde
mamma bittert och ofta rådslogo vi om utvägar
att betala min inträdesafgift till institutet.
Men ack, hvarmed skulle vi lefva under de
två är jag genomgick min kurs der?
Eu qväll hemkom jag senare än vanligt
och ganska nedstämd frän kolboden Medan
jag tvättade mina sotiga händer i ett fat
med varmt vatten, kände jag en djup
vedervilja mot detta vrke, som gaf mig bröd och
från hvilket jag dock längtade med hela min
själ. I detsamma räckte mamma mig en
biljett och sade: denna blef hitsänd från
hospitalet. Bref bäraren hade hemtat den till
jernvägshoteliet, der vi allra först togo in.
Derifrån hade de sändt den till hospitalet
uch systrarna åter skickade den i sin tur
bit. Från hvem kan det vara?
— Troligen från Pitt, — anmärkte jag, ty
ban var den enda af kamraterna soin ibland
brukade skrifva till mig.
Men dä jag såg den främmande stilen,
blef jag förvånad och skyndade mig att
öppna. Brefvet var frän direktorn vid
teknologiska institutet ocli innehöll eu önskan
att jag skulle infinna mig hos honom
följande dag.
— Ack Charlie, — utbrast Käte, som satt
på en pall och skalade potatis vid brasan,
— om det vore goda nyheter! Om direktorn
skulle ha funnit något lämpligt arbete för
dig.
— Jag väntar inga stekta sparfvar, —
svarade jag halft vresigt, ty jag kunde icke
sjelf låta bli att hoppas det samma och var
ond deröfver.
Följande dag putsade jag upp mig efter
bästa förmåga ocli begaf mig åstad. Till inin
stora öfverraskning och glädje fann jag den
riktiga direktorn, icke den tjenstförrättande.
Han tog mycket vänligt emot mig och sade
att han var ledsen att lians långvariga
sjukdom hindrat honom från att göra något för
mig Då han åter tillträdde siu tjenst, hade
han funnic två bref af mr Steen, båda skrifna
i Australien, i hvilka ban frågade efter mig
och hvad hans vän kunnat göra för mig.
Direktorn slutade med vänliga förfrågningar
om min mor och mig och erbjöd mig
friplats vid institutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
