Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
nv a trollsi.andan.
N:o 23
En, som deremot liar god tid, iir
kommerserådets ryska mops, Sabaka. Mon är tjock
som en liietwurst ocli hänger alltid ut med
tungan. Lilla Maseha brukar kliida henne
i flanellskjol, när det är kallt, för att hon
inte skall förkyla sin feta måge. Sahaka
tycker bäst om att åka ut i vagn med sitt
herrskap och sitter då rak och styf, precis
som en porslinshund från Andsténs butik.
Men roligast af alla äro Ludilc och Mr dia,
som bo hos genralens en trappa upp. De
äro herre och fru och bruka ibland ha små
Luddar och Mallor i en korg i genralens
kök, der vi gå och helsa på dem. De äro
alla hvita, lurfviga, som gjorda af bara lång
här har du 5 stadsbud, som du kan skicka
ut på äreuder!
Men mamma skrattade och sade: — Nej,
jag tackar. Sådana stadsbud, som räcka ut.
tungan åt folk, vill jag inte ha.
Jösse.
Kr
Sidenswahnska bolaget.
Efterspaningar.
i KA en följande dag medförde inga
upp-lysningar om Dan, icke heller de
uiista, icke heller bela den följande veckan
ull med tre små svarta prickar och ett streck
till ansigtsdrag. Vi äro deras bästa vänner,
tror jag. När vi mötas i trappan, fägnar sig
Malla och kråmar sig, som eu enda hvit
krunibugt, och Laddr studsar Upp och ned
emot oss, som en gummiboll. Ludda kan
stå skildtvakt på två ben mot en vägg med
en käpp till gevär.
Karl och jag bruka hålla söndagsskola i
nedersta trappan med dessa 5 kamrater. För
en skorpa och goda ord få vi dem till all
slags exercis. T. o. ni. gamla Trisse blir
medgörlig för sällskaps skull.
En dag kom mamma nedför trappan just
när vi som bäst höllo skola. Hon hade
mycket brådtom och skulle ut i staden på
många bestyr. Då ropade Karl: Mamma,
I Tvärt emot tant Dikas påstående, kunde
verkligen en liten gosse försvinna fullkomligt
spårlöst, oaktadt poliser, madamer, tanter
och ihärdiga barn dag efter dag uppbjödo
alla sina krafter för att finna honom.
Det låg en tung, tung stämning öfver
bolaget. Sidensvansarne ville ej riktigt visa
hvarandra huru nedslagna de voro, men det
kändes ändå i luften. Sjelfva tant Dika,
som hittills ensam hållit modet uppe,
begynte bli bekymrad, då annonser,
kungörelser och polisundcrsökningar ej förmådde
skaffa ringaste ljus i saken. Hon bråkade
sin hjerna med att utfundera någon
möjlighet att återfinna Dan, men ju längre tiden
j led, desto oförklarligare och hopplösare
syn-I tes hans försvinnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
