Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
nya tiioli.si.ändan.
N:o 23
Tant Dika, Spirea ocli Svante begåfvo sig
strax efter frukosten på sin upptäcktsfärd.
De andra skulle så förfärligt gerna varit
ined, inen lexorna voro vigtigare, än detta
löst grundade hopp, och de fingo nöja sig
ined utsigten att möjligen hinna få se Dan,
innan de gingo till skolan kl. 12.
Expeditionen satte sig i gång med
oinni-bus till Sörnäs. Spirea var så orolig, att
hon knapt kunde sitta stilla; Svante såg
säker ut, men tant Dika väntade med
tålamod en lång näsa.
Ett stycke från Sörnäs stego de ur.
— Der iir huset, — sade Svante och
pekade på ett litet oansenligt trähus vid
vägen. — .lust det här fönstret stod öppet i
går.
Spireas ögon riktigt geiumborrade glaset
för att möjligen se en skymt af hennes
älskling der innanför, och de stego in.
För att icke gifva kammarens invånare
tid att undansinugla Dan. öppnade de
dörren utan knackning. De sågo ett litet snyggt
och inbjudande rum med en gammal
beskedlig fröken, som stickade strumpor på maskin,
och. en fet, välmående inisse högt uppe på
den väl bäddade sängen. Men ingen Dan
sågo de.
Tant Dika helsade artigt, de andra likaså.
Det är så, ser fröken, att. vi ha
förlorat en liten gosse . . .
- Åh, så sorgligt! .la, messlingen den
går också här i nästan alla hus.
—>«a-
— Det var ej i mess|ing, — fortfor tant
Dika, hvars sista hopp längesedan slocknat,
— utan ban förvillades bort en dag för
längesedan, och inga efterspaningar ha
lyckats återföra honom . . .
— Det var ju förskräckligt! — utbrast
strumpfrökeu och slog ihop sina knubbiga
händer. — Har frun aunonsernt?
Svante och Spirea bytte en blick, till
hälften munter, till hälften missmodig.
— Åhjo, vi ha försökt allting, och polisen
har länge varit i rörelse.
^Sf-K1
(Forts.)
Halloh, sländsltikare!
I stället lör den påtänkta
Sländ-festen i Helsingfors liar Sländan, tör
att öka sina illustrationer, beslutat
utgifva en extra julnummer i samma
format som de öfriga. Denna
tillsändes prenumeranterna på
beställning. mot en afgift af 50 p. i
frimärken för hvarje exmpL
Jul inn n mern utkommer omkring
den IG Dec. ocli reqvisitioner,
åtföljda af liqvid, kunna insändas ju
förr dess hellre till SUinilans Red.
Helsingfors, Mariegatan 5.
Pr en. unn era.rxtern.es s id
Julen.
Simrt kommer hftn iller den kärn, roliga Julen.
Huru gladt, nit helsa Julgubben välkommen och
ropa, „stig in-4, när han klappar på dörren! Visst sor
han litet morsk ut med sitt långa tofviga skägg,
der rimfrosten glittrar alldeles som glasperlor;
men barnen äro ej rädda för honom, do känna
honoro godt och veta, att ban är samma rara
gnbbe, som många Jular förut hemtat dom vackra
och nvttiga gåfvor. Huru skulle de ej hålla nf
honom!
Ja, det är blott få veckor qvar till den käraste
al alla fester. Det brådskar med julklapparna
kan man tro. Öfverallt märker man en viss
julstämning. Barnen i skolorna öfva sig att sjunga
sånger till Luciafesten och lära sig uppsäga vackra
jnhnkter. Ack, så lexorna gå lätt mot slutet af
höstterminen! Det kännes redan som Jul i lu|ten.
Småttingarna ha ej mera tankar för annat än
jul-utställningar ocli fundera dagarne om, hvad do
skola gifva sina syskon och vänner och hvad de
sjelfva önska sig."
Många, många vänta julen med glädje. Den iir
en fest för alla, stora och små, höga orli låga.
Men må vi ej älska Julen blott för gåfvornas skull!
Nej låt oss tänka på Julens stora betydelse och
tacka Gud. för den stora nåd Han bevisat oss,
genom att sända oss Frälsarn, Herren Jesus
Kristus. — Det finnes ej ett hem så riuga. att ej
Julkonungen ville göra sitt intåg äfven der. Låt oss
derför öppna våra hem för honom, ty utan hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
