Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slånl)ans julnummer.
i
af intresse. Inte orka vi vänta på Solis
fingerborg. Den sitter bestämdt på Kloropoffs
näsa.
Mattis skrufvade upp lampan och tände
ett par ljus på skänken. Derefter stälde
bon ett fat. med russin och mandel på
bordet mellan kamraterna. Mödan bon med
halfhÖg röst berättade sin historia, hörde
man krakmandlàjrnes knastrande och ett och
annat litet utrop af spänning och rädsla.
Det är en riktigt sann historia, jag
har sjelf upplefvat den, — började hon.
— Du? Åh! så otäckt!
— Engång, då pappa och mamma voro
borta, satt jag och läste inne i mitt rum.
Jag behöfde dervid en pappersknif och
viste att en sådan låg på lilla bordet i salen,
hvarför jag steg upp för att hemta den
Det var halfmörkt, i sälen . . . bara ett
svagt sken från gaslyktan . . . och jag tyckte
det var hemskt alt gå der igei om. Men så
skämdes jag för min rädsla och gick ....
När jag kom framför den stora spegeln, ni
vet. vt (ht c jag mot min vilja kasta en blick
i den . . . och då såg jag en skugga, soin
gick tätt bredvid mig . . . Jag blef så rädd,
att jag skrek till och så sprang jag om och
vände i min kammare . • .
— Nå. hvad var det då? — frågade Sofi,
som en stund hållit, upp med sitt sökande.
— Ja, hvad var det., — sade Mattis
högtidligt. — Inte vet jag, men hemskt var det.1
Vill ni höra mera?
Jo, — skreko alla tre och tittade sig
skygga omkring. De glömde sitt arbete och
lyssnade till Mattis med vidöppna ögon och
öron.
— För nära 10 år sedan hände det hos
en familj, som vi känna, att herrn en gång
var bortrest. Ku afton hördes ett
besynnerligt ljud från hans rum, soin satte bela
huset i förskräckelse. Det var som om . . .
— Ilu, hvad var det! - skrek Clara och
Hög upp frän sin stol. — Jag tyckte precis,
att jag fick en regndroppe i min nacke
Flickorna skrattade. — Kanske det bara
är kallsvett. — förmodade Sofi. — Nå
Mattis |
— ... Som om någon jemrat sig
derinne, — fortsatte denna. — Frun lät skicka
efter en polis för att Öppna dörren, och när
de öppnade den . . .
— Nej, så besynnerligt, nu kände också
jag en regndroppe på min hand, — sade
Ella och blef hemsk till mods. — Jaha, se
bär, en riktig vattendroppe.
Flickorna sågo sig omkring åt alla håll
och Mattis tog modigt ljuset för att lysa
bakom salsdörren. Ingenting inisstänkligt
syntes. Men pä bordet och Elias
kläduings-ärm sågos några klara vattendroppar,
dit-komna på ett oförklarligt sätt.
Klockan närmade sig 1, och ännu hade
de ej sytt inånga stygn på sina arbeten.
— Nej, flickor, — utbrast Sofi energiskt,
— nu måste vi vara flitiga. Bara jag skulle
hitta min fingerborg!
— Nej, vet ni livad, nu skall kaffet
smaka skönt, icke sant? — Och Mattis glömde
alldeles, att hon ej berättat slutet på
spük-liistorie.il. — Jag skall koka det, ett, tu, tre,
hvem vill hjelpa att duka?
Det ville naturligtvis alla tre, man blef
så trött och frusen af att sitta stilla
Sanningen att säga, sä kände sig alla litet
underliga till mods af de der vattendropparna
och ville blanda bort det genom att skramla
ined kaffekopparna.
Nu kokade petroleumköket och Mattis
satte kaffe uti. Prrr! hvad det lät lugnande.
— Nu går jag och väcker gossarne, —
sade hon. glömsk af deras synder, — de
skola tycka om att få litet hett i nattkylan.
Sofi lyste heim ii genom tamburen. Vid
hennes temligen ljudliga knackning öppnades
dörren genast, och Ludde trädde emot henne
spritt vaken och munter.
— Har du inte sofvit?— frågade flickorna
förvånade
— Nej. jag har granskat mina affärer,
— sade Ludde med en bekymrad skakning
på hufvudet. - Det står illa till . . .
mycket illa!
Valdemar låg fullklädd i sin säng med
filten dragen upp öfver näsan och låtsade
snarka. Och hederliga Kloropoff sof på
Lud-des säng den mest ljufva, oförfalskade sömn.
— Se sä, pojkar, kaffet väntar, — sade
Mattis och slängde dörren på vid gafvel.
Valdemar flög upp, som korken ur en
sel-tersHaska, men Kloropoff lät kaflebjudningen
förklinga ohörd. — Upp med dig, muschik,
— skrek Ludde tätt vid hans öra, ty detta
ord bragte honom lättast till raseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
